ATT CENTERPARTIETS interna debatt ses som ett tecken på en kris, säger mer om kritikerna än om Centerpartiet. Samhällets brist på nya idéer kan spåras hela vägen tillbaka till Olof Palme, för det var när han sköts, som vi slutade tro på nya idéer. Det var då vi slutade drömma om framtida visioner. Sedan dess har nittiotalskriser, finanskriser och alla andra krisbesked fått oss att gradvis sluta tro, gradvis sluta hoppas på att vår framtid kan bli bättre.
Framtiden som koncept, finns helt och hållet i våra hjärtan, och är av naturen varken en dystopi eller utopi. Det är där vi ska bo, bilda familj och hitta vår trygghet, det är framtiden vi ska hoppas på, och det är den vi ska bygga nu. Om vi inte gör det riskerar vi annars att fly till historien, och hoppas hitta någon form av trygghet i gamla idéer och fientlighet mot allt nytt; till exempel invandring, modernism, förändringar och liknande tankar.
Därför är varje parti som saknar idéer för framtiden med och begraver framtiden. Centerpartiet visar här en styrka som få andra har, nämligen styrkan att bära på och lufta sina idéer. Centerpartiets kris har pågått i många år. Det största problemet har varit avsaknaden av nya idéer och en riktig klimatpolitik samtidigt som man kallar sig Sveriges gröna röst. Detta försöker man nu ändra på.
Centerpartiets idéprogram har inte nått hela vägen fram. Man nämner innovationer, teknikutveckling och att öka naturens ekonomiska värde. Bra idéer som är viktiga steg på vägen till en bättre klimatomställning. Men man missar behovet av minskad konsumtion. Istället pratar man om att vi “inte bör diktera villkoren för hur människor lever sina liv" och att “alla har rätt till tillväxt". Dessa punkter ses som så självklara att man inte ens utvecklar sina argument kring dem i idéprogrammet.
Problemet är att vi i det här fallet inte förhandlar med människors villkor utan med naturens gränser. Naturens gränser kan inte förhandlas om, det är vi människor som behöver anpassa oss till dem. Annars stryper Centerpartiet friheten för kommande generationer att leva och utvecklas i en värld full av framtidstro. Enligt världens förenade forskarkår, via IPCC, måste världens gemensamma koldioxidutsläpp minska med 40 procent till 2020 och 80 procent till 2050 för att balansera jordens temperaturökning till en hanterbar nivå. Men än i dag ökar människans globala utsläpp.
Felet sägs vara att vi inte kan komma överens internationellt. Men innan vi kan lyckas internationellt måste vi försöka lyckas nationellt. Vi måste tillbaka till våra mentala förhandlingsbord och se hur vi kan bygga upp en så pass fri marknad som möjligt, utan att tumma på naturen och dess gränser. Därför behöver vi två positiva friheter:
- Rätten för kommande generationer att leva i en värld utan klimatförändringar.
- Rätten för de som drabbas av klimatförändringar att få stöd, bistånd och hjälp av dem som står för de historiska utsläppen.
Där är Centerpartiets idé om fri invandring av ideologiskt stor vikt. Det är en del i detta klimatansvar att hjälpa dem som behöver det.
Centerpartiets idéprogram är tillsammans med Miljöpartiets öppna partiprogramsprocess om nya idéer ett tecken på att vi inte har slutat drömma än. Att svensk politik fortfarande utvecklas och att vi allt mer försöker gå till kärnan av våra ideologier. Det finns fortfarande människor som inser drömmen och idéns kraft, och som går till dess försvar, oavsett hur hårt den kritiseras.
Lyckas vi med att få fler att drömma och bygga framtiden med oss, kanske vi också lyckas få politiker med ideal och drömmar, likt Olof Palme, att känna sig hemma i svensk politik igen.