UTAN TVEKAN drar ett brunt spöke fram genom Europa och Nordamerika.
I land efter land dyker högerpopulismens fula tryne upp och försöker skrämma folk med främlingsfientligheten som främsta vapen.
Så också i Sverige där Sverigedemokraterna (SD) får mer och mer plats i media i takt med de borgerliga småpartiernas nedgång.
Nu har partiet även proklamerat sig som "socialkonservativt" som en ideologisk huvudbeteckning. Detta ska attrahera "högermänniskor" och i senaste väljarundersökningen kan konstateras att SD tagit röster från Moderaterna.
Socialkonservatismens politiska funktion är ju att rädda kapitalismen från kapitalismen självt, från de destruktiva sidor som riskerar att bli ett hot mot systemet.
SD säger sig vara motståndare till marxismens "radikalism, internationalism, förakt för traditioner och bristande respekt för lagen och äganderätten". Så harhögerextremismen alltid sagt.
Sverigedemokraterna och deras likar i omvärlden är borgerliga partier som ser möjligheter att växa i ett läge av kris för den nyliberala kapitalismen, i tider av ökade klasstrider som nu i till exempel Grekland, Spanien, med flera, och genom att omvandla USA/Natos ständiga krig i Mellanöstern till inrikespolitik riktad mot muslimer.
Fascismen är och har alltid varit och kommer alltid att vara en del av borgerligheten, oavsett om de lyckas vinna en del röster även bland arbetare.
Det går inte att lita på borgerligheten när det gäller kampen mot rasismen och fascismen. De tar inte kamp. De anpassar sig.
Detta håller från samstämmiga källor på att hända just nu. Sakta men säkert smälter högerflanken samman till en blå-brun sörja. Så hände på 1930-talet och så också i dag.
Den verkliga motkraften till fascismen utgörs av den verkliga vänstern och det arbetande folkets kamp.