Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
EFTER socialdemokraternas valförlust, så ställdes inte frågan om Mona Sahlin skulle avgå, utan när hon skulle göra det. Nu har vi fått svaret. Men hon försöker nu att flytta fokuset från sin egen person som partiledare till bristerna i partistyrelsen, genom att tycka att hela partistyrelsen nu borde avgå. Rätt så smart, om det nu går vägen. Vad som är orsaken till valförlusten, kommer det att spekuleras vitt och brett om, men en av orsakerna torde väl vara att Svenska folket inte såg Mona Sahlin som en statsministerkandidat med de brister på sitt omdöme och sin egen moral, som hon ibland har visat. Det är tydligen bara här i Norrbotten som majoriteten inte ställer samma krav som i övriga Sverige. S-politiken har mycket gått ut på att göra svenskarna bidragsberoende, vilket har gjort många beroende av S-partiet, som har resulterat i sossarnas tidigare stora valframgångar. Det har handlat om bidrag som finansierats av exportindustrins skatteintäkter till vårt samhälle. Det konservativa S-partiet har inte hängt med i den konkurrensförändring som skett sen 40-talet fram till i dag. Nu handlar det om att "slåss" om marknaden, där vapnet är utbildning, forskning, arbete och tillväxt. Det innebär att vi alla måste ändra fokuset från bidragstänkandet till arbete och tillväxt, för att i framtiden kunna finanser välfärden, t.ex. pension, skola vård och omsorg. Med andra ord skapa ett socialliberalt samhälle. Nu har förändringen(s) vindar börja höras, om just arbete och tillväxt. Men var har S-partiet varit de senaste fyra åren? För arbete och tillväxt är ju huvudfrågor som regeringen har drivit i fyra år och just fått mandat att driva vidare i ytterligare fyra år. Så har svenska folket bestämt, förutom majoriteten i Norrbotten som vill ha kvar det gamla. Visst blir det problem för S-partiet att hitta sin plats på höger-/ vänsterskalan, eftersom det måste bli en förflyttning åt någotdera hållet. Ett steg till vänster med socialismen i botten, kan bli steget ner till partierna kring nedflyttningssträcket, om vi ser på resultatet av årets val tillsammans med vänsterpartiet. Ett steg till höger är inte heller så enkelt. Där stöter de i första hand på den socialliberala positionen, där alliansen med Folkpartiet i spetsen i dag befinner sig. Frågan man ställer sig då är: Finns det någon plats för socialdemokratisk politik i framtiden? Överbudspolitik börjar folk mer och mer att genomskåda, förutom av majoriteten i Norrbotten. Det som gör majoriteten av oss i Norrbotten så starkt politiskt konservativa, i jämförelse med övriga Sverige, kanske är kopplingen till Kwad’n, sången som Ronny Eriksson skrivit, om att allt som ska göras, det kan vi göra själva. Ronny borde nu skriva en sång om hur vi ska höja blicken så vi kan se hur världen utanför länsgränsen fungerar, så att vi kan se en framtid för vår välfärd. Spännande och intressant fortsättning följer i det politiska spelet.
