I DAGARNA informerade infrastrukturministern folket om hur staten nu rustar för att kunna hålla igång transporterna även under vintern.
Ministern pekade på en rad satsningar som borde göra oss hoppfulla, men när man läser lite noggrannare blir man faktiskt ännu mer orolig för hur det ska gå.
Till att börja med handlar alla regeringens satsningar enbart om tåg.
Ungefär 800 miljoner satsas på att byta ut kontaktledningar, bygga in värme i växlar, fälla träd vid spåren och bygga snöstaket. Ändå litar regeringen inte på att det kommer att räcka. Det satsas nämligen också hårt på att förbättra informationen om inställda tåg så att man på förhand kan planera om sin resa.
Vad som menas är naturligtvis att det ska bli enklare att ta bilen istället för tåget när mångmiljonsatsningarna inte visar sig fungera.
Vägtrafiken blir som vanligt räddaren i nöden när tågen inte går. Så var det förra vintern och så kommer det att bli också i år. Det är ingenting konstigt med det, bilen är flexiblare och pålitligare än tåget. Problemet är att regeringen inte genomför de investeringar som krävs för att våra vägar ska vara säkra och kunna klara den trafik som använder dem. I åratal har vägarna fått stå tillbaka för andra satsningar, det börjar göra sig påmint nu.
Dessvärre stannar inte dumheten vid för små investeringar. Faktum är att infrastrukturministern också flaggar för att ytterligare pengar kan tas från vägarna för att bekosta snöröjning och annat på järnvägen. Sådana uttalanden visar bara på att tågvurmandet har fått gå före all rim och reson.
Gärna tåg som klarar en vanlig svensk vinter, men först behövs faktiskt de akuta väginvesteringar som landets bilberoende befolkning har längtat efter så länge!