SVERIGE har nyligen haft två stora tillbud av vattenburen smitta, i Östersund och i Skellefteå. Incidenterna påminner om hur sårbara moderna samhällen är för brist på rent och friskt vatten.
Jag tänkte på farsoterna i Östersund och Skellefteå, när jag läste om Israels akuta problem med sin vattenförsörjning. Sedan staten bildades 1948 har dess befolkning växt till sju miljoner, varav sex miljoner är judar.
Men lokala bristtillstånd innebär inte bara problem. De utgör också en sporre till förbättringar och utvecklingar. De teknologier som i dag utvecklas och provas i Israel kan på sikt komma hela Mellanöstern till godo. Och mer än så.
För svensk del gäller det i första hand att reducera föroreningar från avlopp, jordbruk, skogsbruk och industrier. När sådana tekniker är utvecklade gäller det i andra hand att exportera dem till grannländerna kring Östersjön.
Som gräsrot inom Socialdemokraterna skulle jag gärna se att partiet fokuserar sin miljöpolitik på vår vattenförsörjning. Här kan ett samarbete med Israel och andra länder med spetskompetens bidra till vår egen utveckling.
I förlängningen är det här inte bara en omsorg om vår miljö. Här finns även arbetstillfällen och exportintäkter att hämta hem.
Men forskning och utveckling kostar tid och pengar. För att skapa stabila och långsiktiga lösningar krävs blocköverskridande politiska överenskommelser.