SOM FRITIDSPEDAGOG borde det få vara underbart att vara med barnen en hel dag och se hur de växer och utvecklas. Vara med och stärka barnens självkänsla och identitet. Att var dag höra och se glädjen i barnen när de upptäcker nya saker, att som fritidspedagog få hjälpa barnen ett litet steg i livet, skulle vara helt fantastiskt. När jag började som fritidspedagog för tio år sen hade jag världens bästa arbete.
MEN IDAG ser det ut så här på många fritidshem: Stora barngrupper gör att man inte hinner med att se alla barn på fritidshemmet. Möjligheten att tillgodose varje barns rätt att utvecklas utifrån sin egen potential finns inte. Verksamheten hinner ofta inte planeras och genomföras på grund av för få fritidspedagoger i de stora barngrupperna. Detta innebär också att det pedagogiska, framåtsyftande arbetet med barnen blir lidande.
I SKOLLAGEN kapitel 14, paragraf 9 står det att "Huvudmannen ska se till att elevgrupperna har en lämplig sammansättning och storlek och att eleverna även i övrigt erbjuds en god miljö." Det står också i kapitel 5, paragraf 3 "Att utbildningen ska utformas på ett sådant sätt att alla elever tilllförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero."
SKOLINSPEKTIONEN skriver: "När verksamheten utformas bör personalen utgå från att alla barn är olika med olika erfarenheter, behov, intressen och ålder. Verksamheten kan därför inte se likadan ut över tid och i alla barngrupper."
Kunde man planera verksamheten efter dessa regler vore allt jättebra, men så ser inte verkligheten ut.
Barngrupperna idag är väldigt stora, arbetsglädjen minskar och arbetssituationen är ohållbar - därför söker jag nu nytt arbete där jag känner mig nöjd och får förutsättningar att utföra det arbete jag är anställd för.