DAGENS POLITIKER, och de flesta föregångarna bland makthavarna, verkar inom olika ideologier. Så lär det bli även i framtiden. Det behöver inte innebära felaktiga beslut enbart av den orsaken. Partierna har ofta ideal som är visionära och välgrundade.
Samtidigt måste man vara medveten om att så länge den så kallade partipiskan viner så drabbas medborgarna tyvärr också av ideologiernas begränsningar, oavsett vilken vind som blåser i företrädarnas nästen. Så har det nästan alltid varit, och så lär det förbli.
Om makthavarna sitter i regeringsställning eller verkar på lokal eller annan basis har mindre betydelse. Besluten tas i demokratisk ordning heter det, och fattas mot bakgrund av vad rådande ideologi förestavar eller vad den vältaligaste/mest inflytelserike förslagsställaren rekommenderar.
Jag ska inte här ge exempel på beslut som visat sig felaktiga mot den bakgrunden, de är allt för många och omtalade. Jag vill istället antyda vägar som gör misslyckandena färre eller lindrar den effekt de får.
Att förändra ideologier är en ytterst mödosam, långt utdragen och egentligen fåfäng process. De förändringar som åstadkoms ligger ändå inom ramen för den rådande ideologin.
Vad som krävs är en annan sorts politiker - eller rättare sagt genuina samhällsbyggare. Sådana står också att finna även bland de som nu styr och ställer, men de måste i så fall "omskolas" i någon mån, få vidgade vyer, vara mer lyhörda för opinioner och ta till sig fördelarna som ligger i medvetet samarbete för vårt samhälles bästa.
De måste tona ner idealen och öppna för sund påverkan, vara beredda på misslyckanden men i mindre utsträckning och ha den odelade viljan att rätta till eller undanröja felaktigheter.
Hur åstadkommer man detta? Det finns givetvis ingen mall att hålla sig till. Möjligen vissa normer. Normer som utgår från medmänsklighet, jämställdhet, solidaritet, mänskliga rättigheter och liknande värdeladdade begrepp. Ändå kvarstår risken av att bli överkörd när "kollektivets" behov ska tillgodoses.
Hur ska en kompetent samhällsbyggare se ut? Många av oss har förebilder hämtade bland filosofer, religiösa förkunnare, politiker och andra som på skilda vägar har bidragit till den situation vi har i dagens samhällen. På ont eller gott. Några har fått, eller kommer att få rätt beträffande sitt vägval, men inte så många.
Visst vore det intressant om personer med goda kunskaper och erfarenheter gav sin syn på föregångare eller nu aktiva som kan tjäna som modell för sanna samhällsbyggare. Jag ska nämna en person som troligen omfattas av det begreppet.
Carl August Berglund gick "den långa vägen". Han lärde sig till sadelmakare och smed, utbildade sig inom rättsväsendet, blev polisuppsyningsman, polischef och advokat för att i slutänden bli Bodens stadsstyrelses förste ordförande sedan han medverkat till att Boden blev stad 1919. En befattning han upprätthöll fram till sin pension 1935.
Berglund studerade bland annat språk, juridik och filosofi. Han var verksam i ett otal styrelser inom praktiskt taget alla av samhällets verksamhetsområden. Han utgav skrifter (skrev även dikter, oden och kantater) samt anlitades som föreläsare.
De försummelser som följaktligen drabbade familjelivet försökte han reparera genom att upplåta den fastighet han köpte för sina barns familjer. Sedermera köpte han en gård i Sävast utanför Boden där han hade ett mindre lantbruk (och en liten smedja för att vid behov ägna sig åt sin gamla profession). Gården är fortfarande i släktens ägo (barnbarnsbarn).
Här ska framhållas att undertecknad är "part i målet" i egenskap av barnbarn till den ovannämnde och att jag därigenom haft tillgång till den omfattande dokumentation som han lämnade efter sig.
Vid minneshögtiden för stadsrättigheternas erhållande i Bodens (Överluleå) kyrka, yttrade Carl August Berglund bland annat följande: "Samhällets - det helas välfärd - måste gå före den enskildes, ty samhällets väl eller ve är allas väl eller ve".
Var då min morfar någon form av prototyp för de samhällsbyggare jag hoppas ska återfinnas bland aktiva i de stats- och andra styrelseskikt vi upplever i dag? Naturligtvis inte - han hade väl också fel emellanåt. Men han lärde av felen och försökte "lägga tillrätta" efter bästa förmåga. Han åtnjöt stort förtroende bland medborgarna tack vare sina egenskaper som klok samhällsbyggare.
Jag väntar mig inte att mitt inlägg ska resultera i en nydaning av de processer som nu enligt mångårig tradition får vårt samhälle att utvecklas i takt med andra statsskick i vår omvärld och vårt inhemska beslutsfattande på skilda nivåer. Men det vore intressanta att lära om andra "makthavare" som kan ses som samhällsbyggare i samma anda av osjälviskhet som präglade Carl August Berglund.
Har vi den tillvaro vi förtjänar? Kan vi bättre?