KOMMENTAR till Tomas Nilssons och Maria Stenbergs, båda (S) insändare i Kuriren den 31 januari.
Insändarna är oroliga för banden mellan alliansen och näringslivet. Hur är det med banden mellan Socialdemokraterna och fackföreningarna. Där är det inte frågan om enbart band, man har gått ett steg längre. Man kan ju säga att parti och fack istället går hand i hand.
Det är i alla fall ibland väldigt svårt att se någon skillnad på partiet och facket. Finns det över huvudtaget någon skillnad?
Det är ju bara att titt på titlarna som insändarskribenterna använder sig av. De är både riksdagsledamöter för sossarna och innehar samtidigt höga poster i facket.
Dessutom: Att arbetsrätten behövet moderniseras, det fattar nog alla. Den är förlegad och behöver fräschas upp för att passa in i ett modernt samhälle. Arbetsgivaren måste ha mer att säga till om vid anställningar och uppsägningar. Vid uppsägningar säger det sig självt att även kompetens ska vägas in, det borde alla inse och fatta.
Facken borde jobba med frågor som gynnar medlemmarna, och inte lägga all kraft på politiken. I dag har en enskild medlem mycket svårt att få något stöd från facket. Varför någon i dag överhuvudtaget är med i facket är svårt att förstå.