DEN socialdemokratiskt styrda Jokkmokks kommun är handlingsförlamad. Bygdemedel buffras för den satsning de tror ska komma. Goda idéer läggs på is. Inget görs för att ragga seriösa företag för andra delar av landet. Skatten kommer mest troligt att höjas.
Det är bara gruvan som gäller. Kommunledningen gör studiebesök i Pajala och håller möten där järnvägar för fyra statliga miljarder med rentunnlar och energismarta huskvarter som "gruvbolaget" ska bekosta diskuteras.
Det företag som är ansvarigt för Kallak och många andra undersökningsområden i Jokkmokks kommun heter Beowulf Mining och kommer från England. De är prospektörer som noggrant provborrar fyndigheter som de sedan säljer till högstbjudande. De gör allt för att blåsa upp förväntningarna hos aktieägarna innan försäljningen.
Sådan är deras historia. Sådan är verkligheten. Beowulf och deras dotterbolag Jokkmokk Iron Mines kommer inte själva att bryta, raffinera och transportera bort malmen. Det kommer det gruvbolag som köper fyndigheten att göra.
Men Beowulf agerar som om det är de som ska spränga dagbrott, bygga anrikningsverk och slamdammar. Ger löften om hundratals arbetstillfällen. Deras köpare kan komma från Kina. Ingen jokkmokkare får jobb i ett kinesiskt gruvbolag. Det sätter löneanspråk och språkförbistring stopp för.
Beowulf lovar bättre vägar. Till och med fullt utrustade tvättstugor i Randijaur och Björkholmen för bybor som drabbas av gruvdamm. Allt för att få kommunledningen på sin sida. Ett faktum som också det gör att aktiekursen stiger.
Kommunledningen har svalt lögnerna med hull och hår. De lever i en dröm om ett nytt Vattenfall, en ny Blöjfabrik, en ny Takpannefabrik eller något annat gammelindustriellt som brukar ge sossar gåshud. I själva verket har Beowulf ingen aning om hur det blir med damm, tunnlar för renar eller järnvägar.
Beowulf Mining har också provborrat inne i världsarvet Laponia: elva kilometer norr om Kvikkjokk, just söder om Sareks nationalpark. Här har prospektören borrat efter titan- och järnmalm. De ansöker nu om att få fortsätta undersökningarna.
Risken är uppenbar att Unesco kommer att upphäva Laponias status som världsarv. Jokkmokk förlorar då sin potential som besöksmål som ingen annan har. Turismen omsätter över 260 miljarder per år, mer än exporten av järn, stål och bilar.
En smart giv av Jokkmokks kommun vore att möta en framtid med en ständigt växande turism. Besökare som vill uppleva Laponia och den samiska kulturen är Jokkmokks profil. Fortsätt på den linjen: Gör Jokkmokk till en samisk huvudstad genom Sametingets flytt till Jokkmokk, utbyggnad och uppfräschning av museet Ájtte och Samernas utbildningscentrum - som mycket väl kan uppgraderas till universitet, satsningar på samiska kulturarbetare, samisk turism, samisk matproduktion, med mera.
Minst 100 jobb direkt. Jobb med mycket längre livslängd än gruvans 20 år. Trots Vattenfall i färskt minne, och alla lycksökare som lurat kommunen genom åren. Vill verkligen Jokkmokks sossar bli blåsta igen?