DEN 12 APRIL kunde man läsa en insändare av Krister Hammarberg, Saila Quicklund och Eva Lohman i Kuriren där man skryter med hur väl regeringen ordnat med pensionärernas löner i Sverige. Deras skrytvals är inget annat än ett hån.
Först måste konstateras att det är politikerna i riksdag och regering som genom olika beslut bestämmer pensionärernas löner och villkor. De bestämmer även egenmäktigt sina egna löner och villkor.
Under Göran Perssons tio år som statsminister ökade riksdagsledamöterna sina löner från 330.000 till 576.000 kronor, det vill säga med 74,5 procent. Under samma period hölls pensionerna tillbaka så att ökningen var mindre än 1 procent. För övriga löntagargrupper blev ökningen cirka 26 procent.
Under den nuvarande regeringen har pensionerna inte ökat alls utan har tvärtom minskat de fyra senaste åren med hela 10,9 procent. Regeringen har dessutom ordnat beskattningen så att pensionärerna skattar efter en speciell tabell med högre uttag än för övriga löntagare.
I en prognos spår Pensionsmyndigheten att det förmodligen dröjer till in på 2020-talet innan man nått balans i pensionssystemet.
I en färsk genomgång av EU-kommissionen av medlemsländernas pensionssystem framgår att de svenska pensionerna är i jumboklass (nr 15) bland EU-länderna.
Hammarberg och kompani skryter även över den insats som regeringen gjort för att minska pensionernas nedgång. Genom att minska skatten något har nedgången i pensionen kunnat minska med mellan 100-200 kronor per månad. En usel insats i det läge som i dag gäller för pensionärerna. Hammarberg och kompanis skryt kan bara uppfattas som ett hån mot pensionärsgruppen.
Man förundras när man går in på Migrationsverkets hemsida och tar del av årsberättelsen för år 2010. Där kan man läsa att regeringen anslagit 3,44 miljarder kronor till enbart boendet för cirka 3.000 ensamkommande flyktingbarn. Denna summa är av samma storleksordning som den summa regeringen anslagit till skattelättnad för drygt en miljon pensionärer. Är pensionärerna inte värda en bättre behandling?