MAN FÅR väl förmoda att det för närvarande råder febril aktivitet på marknadsavdelningarna i många europeiska köttföretag. Och många europeiska jordbruksministrar får ägna sig åt brandkårsutryckningar för att lugna allmänheten. För nu gäller det ju att återupprätta ett ordentligt skamfilat rykte.
Den så kallade hästskandalen slog ner som en bomb på de brittiska öarna i januari. Miljontals hamburgare fick dras in sedan det stod klart att det påstådda nötköttet i dem innehöll stora mängder hästkött - eller till och med enbart hästkött.
Sedan dess har vi kunnat ta del av larmrapporter från det ena europeiska landet efter det andra. Livsmedelsjätten Nestlé tvingades återkalla misstänkta produkter i Italien, Spanien och Frankrike. Och i både Sverige och Storbritannien hamnade lasagne från Findus i fokus när hästskandalen växte. Den blågula stoltheten fick sig sedan en rejäl knäck när även Ikeas köttbullar visade sig innehålla hästkött.
Så omfattande som hästskandalen visat sig vara är det sannolikt en hel del köttätare som ofriviligt har fått i sig hästkött. Många konsumenter funderar nog nu över vad de vågar köpa hem och ställa på matbordet.
Vad finns det egentligen i den ångande lasagnen på barnens tallrikar? Infinner sig inte längre den rätta aptiten när köttbullar med potatismos och lingonsylt ska fylla på energidepåerna? I Storbritannien nästan halverades försäljningen av frysta hamburgare på mindre än två månader.
EU:s ansvariga politiker rycker nu snabbt ut till köttindustrins försvar. I ett gigantiskt kriminaldrama för att spåra falskskyltat hästkött ska tusentals köttprodukter DNA-testas. Man kan ju fråga sig om en sådan kontrollinsats mest skapar trygghet eller tvärtom öppnar upp blicken för ett livsmedelspolitiskt landskap som har en obehaglig likhet med vilda västern.
Så långt de ekonomiska, kriminella och kulturella sidorna av Hästskandalen. Vikande försäljningssiffror och krisdämpande snabbåtgärder av politiker och köttföretag för att återigen stärka förtroendet hos köttkonsumenterna.
Detta mot den kulturella fonden av att hästen inte gärna uppfattas som något man släpar in i köket om man är en civiliserad europé. Men hur är det med de mer djupgående etiska dimensionerna som hästskandalen aktualiserar? Vårt förhållande till hästar och djur i allmänhet.
Att vi över huvud taget blir så upprörda över det som hänt att det uppstår en hästskandal tål att tänka på. Visst, det är självklart ett bedrägligt förfarande att mala ner hästkött i förpackningar som etiketteras som nötkött.
Men varför är det egentligen mer acceptabelt att köttbullarna eller lasagnen innehåller kor i stället för hästar? Båda dessa djurslag är ju ganska likartade däggdjur och bör väl därför ha ungefär samma förmåga att uppleva smärta och lidande? Så om vi inte vill att hästar ska fara illa är det väl inte orimligt att ge kor samma etiska status?
Om vi börjar filosofera på detta sätt kan hästskandalen vara en katalysator för genomgripande förändringar av livsmedelsindustrin och vårt förhållande till djur. En ordentlig hästkur, kanske? Om vi väljer att äta mer vegetariskt kan vi bidra till att minska djurens lidande i livsmedelsindustrin.
Och om vi blir vegetarianer har vi ju också hittat det perfekta botemedlet mot att ofrivilligt få i oss hästkött - och kött från andra oönskade djurarter. För med tanke på hur omfattande hästskandalen visat sig vara är det väl inte allt för långsökt att tänka sig att dessa bedragare inte drar sig för att mala ner även annat kött och saluföra det under falsk flagg?