FLERA NYHETER är sensationella tillsammans: De officiella förvaltarna av hypotesen om koldioxidens katastrofala uppvärmning börjar inse dess brister.
En av de ivrigaste anhängarna av hypotesen och IPCC är chefen för Nasas Goddard Institute for Space Studies, GISS, James Hansen. Kollegor inom Nasa publicerade den 8 januari en rapport som inleds så här: "Det börjar emellertid gå upp för åtskilliga forskare att även små variationer i intensiteten av solens strålning kan ha en betydande effekt på jordens klimat".
Trots små variationer i den totala strålningen kan intensiteten i den extremt kortvågiga ultravioletta strålningen ha toppar tio gånger det normala. Den är energirik och påverkar kemin i stratosfären, som reducerar ozonet och därmed temperaturen.
Sedan Nasa i 20 år har negligerat andra drivkrafter än koldioxid, inser de nu att solen medverkar.
Samma dag publicerade brittiska Met Office en ny prognos för 2017. Man räknade tidigare med att årsmedeltemperaturen skulle bli 0,54 grader varmare än normalt, vilket nu reducerats till 0,43 grader. Det kan tyckas obetydligt, men innebär att de 16 år utan uppvärmning som passerats kommer att öka till 20 år. Deras förklaring gör ett stort hål i hypotesen om koldioxiden:
Den mest uppenbara förklaringen är naturliga variationer.
Detta har aktualiserat en studie 2003 av två israeliska forskare, N. J. Shaviv & J. Veizer. De rekonstruerade jordens temperatur och den kosmiska strålningens intensitet under 500 miljoner år. Båda svänger i takt med en period på 147 miljoner år. Den kosmiska strålningen minskar, när solsystemet i sin vandring passerar mellan Vintergatans spiralarmar. Då stiger jordens temperatur, vilket enligt Henrik Svensmark beror på att färre moln bildas.
I det korta perspektivet varierar den kosmiska strålningen med solfläckarna och solens magnetfält.
Därmed återstår för koldioxiden bara liten eller obetydlig verkan.