ÄNTLIGEN inser regeringen allvaret i den situation dagens unga befinner sig i. Allt för många har varken jobb eller utbildning att gå till. I sin budget för 2013 presenterar regeringen ett ungdomspaket, värt ett antal miljarder kronor. Satsningen är vällovlig, men bara mer resurser räcker inte. Det avgörande är hur resurserna används.
I slutet av sommaren kom nya larmrapporter om att ansökningarna till yrkesprogrammen fortsätter att minska. Att fler elever istället söker till teknikprogrammet hjälper inte de regioner där det industritekniska programmet läggs ner, trots stor efterfrågan på industriutbildad arbetskraft.
För att göra yrkesprogrammen mer attraktiva krävs att kvaliteten höjs. Det första som behöver göras är att återinföra den grundläggande behörigheten till högskolan på alla yrkesprogram. Eleverna behöver de kunskaperna även i arbetslivet, om det är såväl fack som arbetsgivare överens.
Regeringens ambition att stärka kopplingen mellan skola och arbetsliv genom att satsa på gymnasial yrkesutbildning och lärlingsutbildning är bra. Men det är viktigt att också branschernas parter involveras. Från LO: s sida har vi efterfrågat, och fått gehör för, särskilda programråd där arbetsmarknadens parter medverkar.
Dessa råd finns nu på plats och är verksamma på nationell nivå. Men för att åstadkomma någon form av likvärdighet över landet krävs också programråd på regional eller lokal nivå. Som det nu är finns ingen garanti för att de branschperspektiv som formulerats nationellt får genomslag ute i landet.
Erfarenheter från det förra, avslutade lärlingsförsöket borde mana till eftertanke. Flera LO-förbund har rapporterat om elever vars utbildning inte accepteras av branschen. Enskilda elever fick betala priset för de dåvarande lärlingsrådens brist på partsrepresentation.
I sin budget avsätter regeringen också utrymme för ett nytt anordnarbidrag till skolor och arbetsgivare. Det är viktigt att det inte blir ett bidrag utan destination. Det finns många behov som behöver täckas, bland annat kostanden för handledarutbildning och ersättning till företagen för merkostnader som kan uppstå i samband med det arbetsplatsförlagda lärandet.
Resurser behövs också för att skapa förutsättningar för parterna att delta i programråden.
Vi måste också inse de svårigheter lärlingsutbildningen står inför. Lärlingsplatser tillkommer bara om branscherna upplever ett behov av utbildningsreformen. Med de volymer som regeringen har föreslagit kan det bli svårt att hitta arbetsplatser som samtidigt klarar av att tillgodose de utbildningskrav som en lärling har rätt att ställa.
Ett arbetsplatsförlagt lärande utan tillräcklig kvalitet eller relevans ger inte individen nödvändiga förutsättningar för att varaktigt etablera sig på arbetsmarknaden. Lärling som subventionerad arbetskraft är inte acceptabelt.
Yrkesvux ska också få mer resurser, genom en konjunkturanpassad ökning av antalet platser och en ökad satsning på vuxenlärlingar. Men här menar vi att regeringen måste tänka om. Yrkesvux måste bli en permanent del av utbildningssystemet. Utveckla sedan Yrkeshögskolans uppdrag så att ett sammanhållet system för yrkesutbildning skapas, som alternativ till högskolan. Behovet av både omställning och yrkeskarriär måste tillgodoses på ett bättre sätt än idag
Att det behövs satsningar på utbildning och unga är solklart. Men regeringen måste också se till att satsningarna förverkligas och håller hög kvalitet. Det kräver mer lyhördhet för de kunskaper och erfarenheter som egna uppföljningar, arbetsmarknadens parter och branscherna själva har att förmedla.