Replik på Magnus Sundlings, Unionen, debattsvar som publicerades i Kuriren den 26 januari:
LEDARNAS undersökning från 2011 bland drygt 1.200 chefer visade förvisso att de flesta - knappt två tredjedelar - arbetade helt eller mestadels med individuella löner på sin arbetsplats. Men undersökningens fördjupande frågor visade att den individuella lönesättningen i stora stycken var en illusion. Den fungerade inte i praktiken.
För även kollektivavtal som slår fast att lönesättningen, som det brukar formuleras, "ska vara individuell och differentierad" lämnar i praktiken ytterst begränsat utrymme för olikheter. Många chefer får inte det ekonomiska mandat som individuell lönesättning kräver.
Forskaren Elizabeth Neu Morén, som undersökte den individuella lönesättningen på ett tillverkningsföretag under tre år, fann att tre fjärdedelar av de samlade löneökningarna bestod av generella påslag och högre lägstalöner.
I årets, och framtidens, avtalsrörelser hoppas vi att både fack och arbetsgivare kan vara öppna för en förnyelse som kommer alla, såväl medlemmar som verksamheter, till gagn.
Moderna avtal flyttar ut makten över lön och ledarskap till den enskilda arbetsplatsen. Med en sådan ordning kan avtalsrörelsen bli något de som arbetar själva deltar i och förstår istället för att konfunderade läsa om i tidningen.