I MITTEN av december kunde vi läsa en debattartikel med rubriken LKAB betalar mer än lagen som skrivits av Lotta Fogde, kommunikationsdirektör på LKAB.
Låt oss börja med att konstatera att LKAB, som vilket annat företag som helst, styrs på företagsmässiga grunder. Det vill säga med avkastningskrav. Största möjliga vinst, med lägsta möjliga omkostnader, med andra ord.
Till omkostnaderna, förutom de som omgärdar själva produktionen, för att komma åt malmen har det sedan årtionden tillbaks tillkommit ökande så kallade samhällsomkostnader som ersättning för expanderande intrång i samhällena Kiruna och Malmberget.
Att LKAB bekostat gjorda infrastruktursatsningar i samhällena är en sanning med stark modifikation. Sanningen är nog den att det är kommunmedborgarna med sina skattemedel som bidragit mest till infrastrukturkostnaderna.
Det LKAB "vill" är, enligt mitt förmenande, att ta hand om malmen. Att LKAB "vill" ta omkostnaderna av samhällsomvandlingen är en påtvingad nödvändighet för LKAB som inte regleras av LKAB:s "vilja" utan av gällande lagstiftning och överenskomna avtal (samverkansavtalet). I det sistnämnda står det på sidan 21, att det inte omfattar "tredje man". Vem är tredje man om inte kommunmedborgarna som enligt min tolkning därmed i princip är rättslösa!
Att LKAB:s motpart kommunen inte besitter erfoderlig kompetens i samhällsomvandlingen framgår i den opartiska rapporten som gjordes av Umeå universitet 2009. I rapporten efterlyses en tydlig politisk ledning eller långsiktig planering.
Kommunen själv säger i samma rapport att det inte finns någon långsiktig plan eller tydlig politisk ledning. Kommunen bekräftar även i sin årsberättelse för år 2011 att kommunstyrelsen blivit "tagen på sängen av samhällsomvandlingen, med åtföljande beslutsvånda"!
Det är med denna kommunstyrelse LKAB skrivit samverkansavtalet och som LKAB med all rätt nyttjar till sin fördel. Det är det här som slår hårt mot "tredje man" och som tvingat "tredje man" att överklaga samverkansavtalet.
I Lotta Fogdes debattinlägg skriver hon att "Enskilda fastigheter ersätter vi enligt lagens lydelse att värdet ska motsvara ett likvärdigt boende på orten plus 25 procent. Finns det inga likvärdiga boenden att tillgå kompenserar vi för det".
"Ovisshet är ingen bra grund att bygga attraktiva samhällen på", säger Lotta Fogdö. Enligt mitt förmenande så föreligger inga hinder för LKAB att reda ut "ovissheten".