Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
VISSA människor ser kyckling som ett bra alternativ till kött och tycker att det känns bättre att äta fågel än så kallat rött kött. Faktum är att det är lika illa med båda delarna om man ser till det lidande som mumsbiten orsakar. Bara i Sverige dödas årligen cirka 73 miljoner kycklingar enligt Jordbruksverket. Dessa individer föds upp under onaturliga förhållanden i stora anläggningar där cirka 20 kycklingar per kvadratmeter trängs. De är kraftigt avlade för att vara snabbväxande vilket kan orsaka ben- och ledskador. Redan där är lidandet ett faktum. Insamling och transport till slakteriet är stressande i sig och även i den processen förekommer skador. Inför slakt hängs de upp och ned på ett löpande band för att doppas ned med huvudet i ett strömförande bad som ska bedöva dem. Sedan skärs halsen av. Det har förekommit att bedövningen misslyckats och kycklingarna varit vid medvetande när halsen skurits upp. Kycklingindustrin vill gärna försköna sin verksamhet och nonchalerar djurens lidande. De lutar sig tillbaka på sitt så kallade djuromsorgsprogram för att försöka inge trygghet hos konsumenterna. Faktum kvarstår att lidande och stress är ofrånkomligt inom djurindustrin vars syfte är att tjäna pengar. Som människor kan vi välja om vi vill generera lycka eller lidande, liv eller död.
