Svar på Maria Larssons (KD) debattartikel som publicerades i Kuriren den 15 mars.
EN FÖRUTSÄTTNING för att föräldrar ska ha möjlighet att ge trygghet och självkänsla åt sina barn, är väl i första hand ett arbete som renderar en vettig lön som kan ge barnen en god vardag!
Så ser det ju inte ut i dag med alla hårda nedskärningar, inte minst inom skola vård och omsorg.
De "kvinnodominerade" yrkesområdena, har sedan urminnes tider varit konjunktursreglerande. Med andra ord, när det är "kris", så är det där man skär!
Hur ska det vara möjligt att ge en trygg vardag, när telefonen slutar ringa för vikariat eller du blir uppsagd från detsamma för att du håller på att bli inlasad. Och detta gäller i omsorgen likväl som för lektorer på LTU.
Hur ska banen kunna tillgodogöra sig en adekvat utbildning när snart all personal från lärare till mattanter, snart sagt alla vuxna, är borta från skolan!
Pensionärer går in och fyller upp tomrum för att dryga ut sin knapra pension.
Jag förstår inte ut ur vilken verklighet du talar om, Maria Larsson! Jag ser barn tonåringar och unga vuxna fara så illa på de behandlingshem du talar om. 13-åriga flickor kastas nakna in i celler. Det sys låsbara handskar för unga som skär sig.
Jag såg nyligen på Kalla fakta att barn visar upp blåmärken som resultat av den behandling du talar om! Jag är trött Maria Larsson, väldigt trött på dina ord och överhuvudtaget på alla politikers ord!
Säg sanningen, säg den rakt ut så att medborgarna får veta att nu ska det göras vinst och ingenting annat än vinst på det vi förut "fick" genom skattsedeln.
Och detta låter ni ske, på bekostnad av allas vår framtid, det vill säga barnens, tonåringarnas och de unga vuxnas framtid!
Med all respekt och vänligaste hälsningar från den verklighet jag ser och upplever.