EFTER DET att jag tagit del av Svenska jägareförbundets företrädare Björn Sprängares och Mikael Samuelssons debattinlägg i Norrbottens-Kuriren den 8 april är jag minst sagt besviken och förvånad.
Vem eller vilka är det som Jägareförbundet företräder? Jag har i hela mitt liv ägnat mig åt jakt, mestadels på olika håll i Norrbottens län, och jag har aldrig känt mig eller att mitt intresse skulle vara hotat av naturen, i detta fall rovdjuren. Björn Sprängare och Mikael Samuelsson, Jägareförbundets företrädare, måste helt ha förlorat färdriktningen.
Att beskylla naturen för kostnader som förorsakas av mänskliga aktiviteter är en i grunden felaktig ansats. Den i artikeln redovisade ekonomiska uppställningen (sifferexercisen) betraktar jag som patetisk. Med utvald statistik och med motsvarande subjektiva antaganden skulle det inte vara särskilt svårt att bevisa motsatsen.
Det är nämligen så med "politiska utredningar" att man får det resultat man betalar för.
Den naturliga växt- och djurfaunan utgör inget hot mot jakten utan är en förutsättning för att jakt ska kunna bedrivas.
I vargfallet behövs ingen konsekvensbeskrivning i dagsläget eftersom denna skulle ha genomförts innan vargen utrotades i Sverige för ett 50-tal år sedan. Om så hade skett skulle vargen aldrig ha utrotats i Sverige. Vargen tillhör nämligen den svenska faunan och är, på grund av tidigare misstag, numera en rödlistad art. Märk väl att rovdjuren i livskraftiga stammar i framtiden kan komma att utgöra ett värdefullt jaktvilt.
Så är fallet med björnen redan i dag.
Hoten mot naturen och således jakten är:
¤ Ett miljöfientligt skogsbruk som bland annat hotar den biologiska mångfalden (en betydande orsak till att arter rödlistas beror av skogsbruket).
¤ Utbyggnaden av ett tätt nätverk av skogsbilvägar som ingen sedan ansvarar för (ingen jaktbevakning etcetera).
¤ Utbyggnaden av vindkraftparker som kommer att ödelägga stora arealer jaktmark.
¤ En hård kommersialisering av jakten med bland annat osunt höga arrendeavgifter där svensk jaktetik och viltvård riskerar att komma långt ner på prioriteringsskalan.
¤ Ett okontrollerat motoriserat friluftsliv i form av hänsynslös skoterkörning, körning med fyrhjulingar, motorcrossmaskiner etcetera.
Ovanstående verkliga hot mot den framtida Svenska jakten är något som Jägareförbundet borde uppmärksamma och prioritera istället för att ge sig på naturen och faunan.
En person som benämner sig själv jägare är en person som ägnar sig åt jakt på naturens villkor, visar respekt för och talar alltid om naturen och viltet i positiva ordalag.
Det är så man marknadsför jakten på bästa sätt och skapar förståelse för jakt hos den icke jagande befolkningen.