SKRIFTEN "Vindkraft-Tidningen" har nyligen delats ut till alla hushåll i Norrbotten. På sidan 14 finns en artikel rubricerad "Kalix vindkraft blåser på", där styrelseordförande Rolf Sandlund redogör för bolagets utveckling till att nu äga åtta vindkraftverk i Kalix-Haparanda. "Det har blivit klart lönsamt", säger han.
Men längre fram i reportaget byter Sandlund plötsligt fot. Han klagar på de låga subventionerna i form av elcertifikat. Han ondgör sig vidare över att bolaget tvingas betala engångsavgift för att ansluta sig till elnätet och sedan en årlig nättaxa för inmatning.
Lagstiftningen måste ändras, menar styrelseordföranden i Kalix Vindkraft AB. Slutligen anser han att marginalerna i vindkraftbranschen är för små för att betala marknadsmässiga arrenden för markupplåtelse till vindkraftverk.
Bolaget hade knappt nio miljoner i intäkter, och nästan en miljon i vinst år 2011. För 2012 utlovas ännu bättre resultat. Hur uppstår dessa vinster?
Bidragen till vindkraft år 2011 var cirka 25 öre per producerad kilowattimme, vilket innebär att Kalix Vindkraft torde ha fått 2,5-3 miljoner kronor i bidrag från elcertifikat år 2011. Det är vi vanliga elkonsumenter som finansierar dessa bidrag genom ett pålägg på elhandelspriset.
Utöver detta vill alltså ordförande Sandlund att övriga elabonnenter i kundkollektivet ska betala hans elnätsanslutningar och årlig elnätstaxa för Kalix Vindkraft.
Mycket vill ha mer är ett talesätt, men frågan är om inte några av delägarna i Kalix Vindkraft är kommunens största bidragstagare.