STIFTELSEN KALIXBO har stora planer för de närmaste tio åren. Satsningar som ska kosta 400-500 miljoner kronor ska resultera i 200-300 nya lägenheter.
Det borde vara riktigt glädjande nyheter som tyder på en kommun som hoppas och tror på framtiden; på inflyttning och allt vad det medför när människor ser en möjlighet på en ny eller nygammal plats. Jag anser dock att det bara kan vara glädjande nyheter.
Bara under mina år i kommunen har jag, samtidigt som jag sett att Kalixbo expanderar och får ett större bostadsbestånd, så småningom mer eller mindre, i sin iver efter det nya ”glömmer bort” de bostadsområden som redan finns, och har funnits en längre tid.
Det handlar om fastigheter som behöver underhåll. Fasaderna spricker sönder, det finns sprickor i både inne- och ytterväggar, väggarna är sneda, dörrar öppnar och stängs av sig själva på grund av lutningen (antar jag), socklar som sakta men säkert flyttar sig från väggen, och tvättstugor med utrustning som knappt är användbar rent jobbmässigt.
Hobbyrummen som finns i källarna är – och har alltid, under mina år här – varit låst. Tidigare har man plockat bort piskställningar för mattor och utebord under vintrarna (för att underlätta snöröjningen?), men nu gör man inte det längre, vilket, ja, då leder till ännu större försämringar under snöröjning.
Felanmälningar nonchaleras mer än en gång, och sedan minst en och en halv månad tillbaka har man på minst ett bostadsområde, släckt ner delar av utebelysningen, så det är mörkt och otryggt på tidiga morgnar och eftermiddagar/kvällar.
Det är förstås ett hån mot oss som bor i de äldre områdena när hyran höjs år efter år och att vi inte får något för det, utan för att pengarna troligen går till bättre, (för en tid) underhållsfria, nybyggnationer!?