VI, TVÅ representanter för Kristdemokraterna, agerade i frågan om den irakiska familjen i Boden som splittrats genom utvisningsbeslut. Enligt samstämmiga uppgifter från personal på Migrationsverket har inte allt gått rättsligt korrekt till i ärendet.
Wille Aflarenko, chef vid gränspolisen i Gävle hoppar på oss i Kuriren den 8 december och anser att vi sysslar med politisk populism när det i själva verket handlar om att värna om den irakiska familjen och alla andra liknande familjer i motsvarande situationer.
Vi tror inte att den bästa lösningen är att man ska splittra familjer och skicka iväg barnen och förvara dem i flera veckor avskiljda från de övriga familjemedlemmarna. Då lider barnen och föräldrarna i onödan.
Vi har för avsikt att lämna in ett förslag på förändring av integrationspolitiken. Vi tror att den så kallade Kanadamodellen är ett bra system där invandrare får möjlighet att starta företag och arbeta direkt från ankomsten samt att de får en prövotid i landet.
Under prövotiden har invandrarna möjlighet att visa att de håller sig från brottslig verksamhet samt att de är med och bidrar till samhället.
Familjen Hasan är ett mycket bra exempel då de skapat jobb åt sig själva och deltar i samhället som alla vi andra i bland annat föreningslivet (fotboll) och studier.
Besluten i det svenska systemet baseras i dag på skyddsbehovet och tar inte tillvara invandrare som en resurs i samhället.
I Kanada kommer cirka 70 procent av invandrarna i jobb inom ett år efter ankomsten medan de i Sverige blir bidragstagare under en lång tid.
Kanadamodellen skulle vara något för Sverige att ta efter. Efter ett antal år då man visat att man "kommit in" i det svenska samhället och bidrar till landets tillväxt får man möjlighet att stanna.
Den svenska modellen skiljer inte på brottsliga eller företagsamma invandrare, den svenska modellen skapar utanförskap och långa väntetider vilket ingen mår bra av.