Fria ord: Konstig budget för Luleå hamn

Norrbottens län2011-11-28 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

MAN KAN fråga sig om politiker verkligen har tillräcklig kompetens för att driva kommunal verksamhet?

Många företag har en ovilja att underhålla sina tillgångar. Man vill inte ta i underhållskostnader, man kör ofta ned tillgångarna i botten tills de inte är dugliga att använda. Sedan återställer man utrustningarna till ursprungligt skick med att kalla det investeringar.

Detta kan vara en strategi som man valt att ha. Det ser bättre ut när man inte har några eller mycket låga underhållskostnader och samtidigt investeringar med jämna mellanrum. Definitionen på underhåll är de åtgärder man gör för att återställa tillgångarna till ursprungligt skick. En standardhöjande åtgärd kallas investering.

Varför väljer man att göra underhåll och kalla det investering? Det kan vara många anledningar, man kanske inte har kompetensen att avgöra. Man kanske gör det för att försöka visa glädjesiffror. Den första anledningen är förlåtlig. Den andra orsaken är mycket allvarlig.

Varför vill man försköna bolagets resultat? Det kan vara för att man vill visa sig vara en duktig förvaltare, man vill visa att man har en god kompetens och insikt. Samtidigt försöker man undanhålla intressenter, som ägare, hur det egentligen står till med bolaget. Man skickar alla kostnader i framtiden med uppsåt och tar inte ansvar för kostnaderna.

Om detta sker i kommunala bolag är det ytterst allvarligt då det är kommunmedborgarna som äger bolagen och de vill inte ta risker som inte är försvarbara för verksamheten.

Det jag beskriver här pågår i dag i kommunens bolag. Av Luleå hamns investeringsbudget för 2012-2014 är cirka 66 miljoner kronor underhållskostnader, eller cirka två tredjedelar av hela investeringsbudgeten.

Man har inte tagit underhållskostnaden samtidigt som den uppstått, utan man har skickat kostnaden in i framtiden. Verksamheten har ett stort behov av underhåll, kostnaderna är så stora så man kallar det investeringar utan att vara standardhöjande åtgärder.

Om detta sker med vett och vilja är det mycket allvarligt och styrelsen måste ta sitt ansvar. Om detta sker för att styrelsen inte har kompetens är det också allvarligt och ägarna måste se till att styrelsen är kompetens att bedriva verksamheten på ett ansvarsfullt sätt. Ägarna får lida för detta och ägarna är kommunmedborgarna.

Komponentavskrivning är nog något som man kan använda sig av om man har svårt att skilja på investering och underhåll. Detta ger möjlighet att anpassa avskrivningstiden till komponentens förväntade livslängd som i sin tur ger en rättvisare bild på företagets underhåll, investering och därmed resultat.

Ytterligare ett bevis på att man inte tar ansvar för den politik man har drivit och bedriver.