VI ÄR många som reagerar på den mycket kortsiktiga och obetänkta äldreomsorgspolitik som Bodens nuvarande politiska ledning bedriver.
Oförmågan att anpassa sig till den rådande verkligheten har lett till stora underskott som har samma storleksordning som rådde när Bodenalliansen tog över 2002.
Det var en situation som inte var lätt att hantera, men med särskild prioritering och långsiktig planering kunde balans uppnås. En sådan prioritering och planering tycks helt saknas i dag.
Det potpurri av utredningsförslag, som så småningom fokuserade på valfrihetsreformen, visar på detta.
Hot om en hastig stängning av demensboenden och sedan en lika hastig reträtt är typiskt för sättet att agera. Det blir obetänkta beslut och handlingar, i ett slags desperation.
Ett annat exempel på det var kommunledningens nej till att tillåta parboende inom äldreomsorgen.
Jag är inte ens övertygad om att man vet vad man sa nej till och när sen verkligheten hinner i kapp så upptäcker man förhoppningsvis hur dumt det var.
Alla har i media kunnat följa vad beslutet egentligen innebar. Ett dumt och obetänkt nej, som sedan äldreomsorgsverksamheten tvingas följa.
Vi föreslog från alliansens sida att tillåta parboende och att de som önskade att få bo tillsammans, skulle få det.
I det fall endast en hade ett biståndsbedömt hjälpbehov, skulle ett särskilt regelverk tas fram för att kunna fastställa mat, service- och hyreskostnader.
Allt för att möjliggöra parboende för de par som levt ett långt liv tillsammans och önskade få fortsätta med det.
Vi ska dessutom vara medvetna om den lagstiftning som ska möjliggöra det från och med 1 november i år. Den politiska ledningen får nu stå vid skampålen.