Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sköna maj välkommen till vår bygd igen. Tyvärr blev ej första maj så skön med tanke på Mona (S)ahlin och hennes påståenden i sitt första maj-tal. Låt oss syna innehållet i sömmarna. Just nu vill Mona Sahlin: att år 2011 den 1 juli avskaffas RUT-avdraget för hushållsnära tjänster. att ROT-avdraget (reparation av villor och offentliga byggnader) utvidgas i minst ytterligare två år. Mona Sahlin har gjort, kanske omedvetet, en rangordning precis som sportskribenter, när de rangordnar travhästar. Favoriterna och eventuella vinnare placeras högst upp på listan. Hästar som inte har en chans till en bra placering hamnar längst ned och värderas därefter. Med sina uttalanden rangordnar Mona på sätt och vis arbetslivet. Nämligen de som jobbar med ROT-avdrag får hög status och hög lön, för att de anses vara synnerligen värdefulla för samhället. Situationen för RUT-jobbare är helt den motsatta. Nämligen låg lön och låg status, vilket innebär att deras arbetsinsatser ej betraktas som särskilt värdefulla för samhället. Mona Sahlin, som vill måna de medelstora och de små i samhället, vart är hon på väg egentligen? Vilket är bättre: Vilja och inte kunna, än att kunna och inte vilja? En fråga: Kör Mona Sahlin och Thomas Östros fortfarande med ramsan: "De rika blir bla-bla ännu rikare och de fattiga blir bla-bla annat ännu fattigare". Hur kan sådant vara möjligt i "Möjligheternas land"?
