Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Svar på Nils-Olov Lindfors och Lars Pekkas insändare "Miljövänligt och livsviktig" som publicerades i Kuriren den 7 augusti 2010. Undertecknad vill framförallt bemöta följande frågeställningar: 1. Finns det något vetenskapligt grundat skäl till att arterna i norra Sverige behöver 35 gånger större areal än arterna i södra Sverige? 2. Varför fortsätta skyddandet i Norrbotten innan övriga delar av Sverige har nått samma status? Norrbottens skogar är en mycket värdefull tillgång inte bara för oss människor utan även de växter, djur och svampar som är beroende av dessa skogar för sin överlevnad. I debattinlägget den 7 augusti skriver Nils-Olov Lindfors och Lars Pekka att det skyddas för mycket skog i Norrbotten och för lite i Skåne. Vi håller med om att det skyddas alldeles för lite skog i Skåne, men att det är i Norrbotten som vi bör satsa är helt logiskt. Anledningen är att i Norrbotten finns det fortfarande, jämfört med övriga landet, kvar relativt stora arealer av skogar som påverkats lite av människan och där hithörande arter finns kvar. Minskar vi denna areal minskar vi även livsutrymmet för dessa arter och rödlistan för Norrbotten blir längre. Anledningen till varför inte mer skogsmark skyddats i Skåne är att där finns tyvärr endast små arealer av skogar som påverkats lite av människan kvar att skydda. För de arter som behöver sådan skog är situationen i Skåne alarmerande medan det i Norrbotten fortfarande finns möjligheter att rädda kvar åtminstone en viss del av den inhemska floran och faunan i sin naturliga miljö. Det positiva med Norrbotten är att där kan vi bevara naturliga skogsekosystem med komplett artstock. Skyddade skogar i Skåne kan inte ställas mot skyddade skogar i Norrbotten. Det är olika slags skogar, med olika innehåll av livsmiljöer och arter. Att ta tillvara de fortfarande, relativt sett, orörda skogarna i Norrbotten innan det är för sent bör vara en prioriterad naturvårdsinsats. I Norrbotten finns fortfarande skog som aldrig tidigare slutavverkats. Artdatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet följer med hjälp av forskning och ett stort nätverk av inventerare tillståndet för ett stort antal arter runt om i landet. Denna information analyseras och presenteras i form av en rödlista. Analysen är en noggrant utarbetad och internationellt vetenskapligt erkänd metod. Resultaten presenteras bland annat i form av en rödlista. Att en art är rödlistad innebär att dess långsiktiga överlevnad inom landet är osäker. Mer information om resultat och metoder finns att läsa på www.artdata.slu.se
