I BÖRJAN av december 2012 läser man i media att Försvarsmakten har svårt att rekrytera deltidssoldater som är tänkta att utgöra en form av beredskapsstyrka vid kriser.
Av de för året planerade anställningen av 4.700 soldaterna har man bara lyckats hitta 900, alltså ungefär samma antal som innan värnpliktens avskaffande varje år utbildades på ett enda av de något större regementena i vårt land.
En analys av läget visar på katastrofala brister i generalplanen för rikets försvar, om det överhuvudtaget finns någon sådan.
4.700 planerade soldater och sjömän räcker inte för att göra någon som helst verkningsfull insats mot någon angripare.
Att vi inte lyckas rekrytera fler än 900 visar att ingen längre är intresserad av att ställa upp för landets försvar och att Sveriges befolkning numera förväntar sig att den värvade skara som har betalt för att riskera sina liv för landets trygghet också ska göra detta.
Om inga svenskar är villiga att försvara sitt land kommer rikets säkerhet snart att vara i händerna på privata säkerhetsföretag av samma slag som det tidigare Blackwater som nu lever vidare under andra namn efter diverse skandaler i Irak.
Är vi då villiga att lägga vår säkerhetspolitik i händerna på legosoldater? Kanske inte men vi kommer att tvingas till det om inte vår högsta politiska och militära ledning inser att det snart inte finns en enda svensk kvar som inte bara i ord utan också i handling vill och kan försvara sitt land.
Vad gör då ledningen för att komma tillrätta med rekryteringsproblemet? Jo, man fattar det geniala beslutet att fördubbla reklambudgeten inför nästa år istället för att återinföra värnplikten så att alla unga svenskar börjar känna sig delaktiga i landets försvar igen.
Den högsta ledningens åtgärd kan sammanfattas i en av Försvarsmaktens egna reklamslogans:
"Sådant där brukar ordna sig - eller gör det"?
Kommer svenska folket att behöva ställa sig samma fråga den dag landet angrips och alla vill bli försvarade men ingen vill göra jobbet?