IFALL DET undgått någon så har Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet tecknat ett nytt löneavtal med landets alla lärare.
Ett lyft på 4,2 procent låter slagkraftigt, mer än alla andra på avtalsmarknaden.
Facken vek ner sig från 10.000 mer i månaden, ett krav i avtalsrörelsen, som skulle ha inneburit en 30-procentig ökning. Istället uppmanade våra fack alla sina medlemmar att vi skulle förhandla hårt om sin nya lön lokalt och öka procentsatsen där.
Det våra fack inte klarade skulle alltså varje anställd istället få som uppgift. I dag fick jag veta min nya lön. Det blev 4,2 procent och inte ett öre mer.
Kommunens slogan till sina anställda är "Ansvar, kompetens och engagemang". Jag anser att jag och alla mina kollegor har det. Verkligen!
Varje månad betalar jag tillbaka 977 kronor på det studielån jag har. Efter skatt och alla räkningar betalda blir det bara ett par tusen kronor över. Det som blir över lägger jag på att tanka bilen, äta mat och köpa kläder till barnen och till deras fritidsintressen. Glöm resan söderut!
Jag skäms över att vara pedagog i Luleå kommun! Tårtan vi fick från kommunen för att fira av våra höga studieresultat känns osmaklig.
Kanske dags att se sig om efter ett jobb som prioriteras i lönekuvertet? Kanske är det dags för fler än jag?