Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
För mig handlar regionreformen om demokratiska rättigheter till rättvisa utvecklingsmöjligheter för samtliga landsdelar i Sverige. Det handlar om att ge den regionala nivån de rätta förutsättningarna till en egen långsiktigt hållbar utveckling. Det kan vi åstadkomma genom att decentralisera stora delar av inrikespolitiken till framtida regionkommuner som då måste bli/vara tillräckligt stora för att ge den bredd och kraft en framtida utveckling behöver. Vi har nu i Sverige den historiska möjligheten genom en seriöst menad regionreform att genomföra en maktfördelning som skapar rättvisa, är riktig och demokratisk. Det är inte i första hand en fråga för den lokala / kommunala nivå eftersom primärkommunerna inte blir direkt berörda av reformen. Däremot är det en fråga för staten samt den mellannivå som i dag representeras av landsting och län. Det handlar om maktordningen, där makt från staten kommer att decentraliseras närmare människor och till en "framtida representativ demokrati" på regional nivå. Regionfrågan är komplex, särskilt när den tolkas med avsaknaden av styrande direktiv i form av kriterier för regionbildning. Ansvarskommittén försökte förmedla styrande kriterier i sin strävan att ge förutsättningar till framtida regionbildningar. Jag delar deras uppfattning och motiverar även att regionkommunerna med stöd av prioriterade kriterier som befolkningsstorlek, ansvar/uppgifter (politikinnehåll) blir tillräckligt stora från början. Ur det perspektivet blir en regionstruktur för Sverige av karaktären symmetrisk och homogen. Samtidigt kan regionkommunerna bli/vara olika, exempelvis i fråga om geografisk storlek. Till exempel kan en regionkommun i Norrland som är glest befolkad med långa avstånd bli geografiskt stor, medan en regionkommun i södra Sverige som är tät befolkad och med korta avstånd bli mindre. Ur det senare perspektivet blir regionstrukturen av karaktären heterogen, asymmetrisk. Den här grundsynen på en framtida samhällstruktur med en omfördelningen i ansvar / uppgifter mellan stat, region samt i viss mån lokal nivå leder även till behovet av en översyn och omfördelning av skattekraft (finansieringskraft) bland samhällsnivåerna. Med denna grundsyn blir det inte meningsfullt att bilda valfria regioner med begränsat innehåll som saknar den utvecklingskraft varje landsdel behöver. Det leder bara till begränsad effekt och verkar ambitionslöst. Det är heller inte betydelsefullt att bilda småregioner ens om de är folkligt förankrade, ifall visionen om en decentraliserad inrikespolitik saknas. Därför är det viktigt att regering och riksdag tar ett ordentligt ansvar med en ökad tydlighet i genomförandet av den så viktiga regionreformen med en för hela Sverige ny region- och länsförvaltningsstruktur. Det redan beslutade ansvars-/uppgiftsinnehållet i befintliga regionbildningar, det vill säga hälso och sjukvård tillsammans med diverse regionala utvecklingsuppgifter är ur det här perspektivet en början men ingalunda slutgiltigt samt tillräckligt för en framtida regionkommun med ambitionen att lösa det strukturella politiska ansvarsproblemet.
