MĂNNISKOR mĂ„r bra av att vara del av ett sammanhang, att bli synliggjorda, att fĂ„ göra nĂ„got för nĂ„gon annan. En finsk studie visar att ideellt engagerade har bĂ„de bĂ€ttre upplevd och faktisk hĂ€lsa. Att idĂ©ellt engagemang Ă€r en kvalitet i sig visar norska telefonjouren Kirkens SOS dĂ€r enbart volontĂ€rer möter mĂ€nniskor med sjĂ€lvmordstankar. Det Ă€r avgörande att den som söker hjĂ€lp aldrig behöver tvivla pĂ„ att den man möter i telefonjouren finns dĂ€r av andra skĂ€l Ă€n att man vill hjĂ€lpa.
MÄnga ideella organisationer beskriver svÄrigheten i att nÄ de som vill engagera sig ideellt. Den styrelse som finns gör i stor utstrÀckning pÄ egen hand det arbete som mÄste göras i föreningen. Vem vill sitta i en sÄdan styrelse? Situationen upplevs som ett Moment 22.
Som ideell vill man inte att föreningen tar armen i ansprÄk nÀr man inte lovat annat Àn handen. Och egentligen vet alla att ekvationen Àr mycket enkel, att de mÄngas engagemang inte sliter ut utan bygger upp och stÀrker inte bara organisationen utan ocksÄ individen.
NÀr VolontÀrbyrÄn frÄgar de som inte Àr ideellt engagerade hur det kommer sig svarar 60 procent att de aldrig fÄtt frÄgan. Organisationerna frÄgar, men i alldeles för hög grad samma mÀnniskor om och om igen.
Det ideella engagemanget Àr fortsatt starkt i Sverige, men det ser annorlunda ut nu Àn förr. FrÄn fokus pÄ kollektivet till fokus pÄ individen, frÄn det livslÄnga engagemanget till det i tid avgrÀnsade, frÄn organisationens vÀl till individens och organisationens vÀl.
I dag Àr uppdraget viktigare för volontÀren Àn organisationen och uppdraget ska vara avgrÀnsat i omfattning och tid. Man vill veta vad man tackar ja till och man vill kunna tacka nej utan att fÄ dÄligt samvete.
Ju fler som delar pÄ uppgiften desto mindre blir arbetsbördan för den enskilde. Men att det Àr sÄ mÄnga som inte tycker sig ha fÄtt frÄgan eller att det ideella engagemanget har Àndrats frÄn kollektivet i centrum till individen i centrum Àr nog inte allmÀnt kÀnt. Det vill Svenska kyrkan hjÀlpa till att Àndra pÄ.
Ideella organisationer har haft en avgörande betydelse för formandet av den svenska vÀlfÀrdsmodellen. Ofta i opposition mot den rÄdande politiska viljan.
MÄnga av de sociala skyddsnÀt vi uppfattar som sjÀlvklara i dag har sitt ursprung i mÀnniskors ideella engagemang. A-kassa, försÀkringskassa, folktandvÄrd Àr alla exempel pÄ skyddsnÀt som staten, det vill sÀga vi alla, har tagit över frÄn organisationer i den ideella sektorn och gjort till en gemensam angelÀgenhet och till ett gemensamt ansvar.
Vad ska vi ha den ideella sektorn till i dag dÄ? Ett av flera svar Àr att det behövs sammanhang dÀr mÀnniskor utifrÄn sina egna villkor blir synliggjorda, blir tagna pÄ allvar, fÄr vÀxa och dÀr deras kunskaper och vilja till engagemang för andra tas tillvara och fÄr utvecklas. Vi mÄr helt enkelt bÀttre av att fÄ betyda nÄgot för nÄgon annan.
Svenska kyrkan Àr Sveriges största ideella organisation med 6,52 miljoner medlemmar. SÄ lÀnge kyrkan har funnits har den varit buren av de mÄngas engagemang, av sÄvÀl anstÀllda medarbetare som ideella medarbetare.
Vi vet att ideella uppdrag skapar mening och livskvalitet för mottagaren men, och det glöms ofta bort, ocksÄ för avsÀndaren, den ideelle.
Svenska kyrkan tror att en livaktig och stark ideell sektor Àr viktigt för samhÀllet i stort men ocksÄ för den enskilde individen. DÀrför satsar Svenska kyrkan, sedan flera Är tillbaka, pÄ att öka det ideella engagemanget och hÀr i PiteÄ och LuleÄ stÄr vi bakom ett projekt som syftar till ökat ideellt engagemang i hela den lokala ideella sektorn, alltsÄ inte bara Svenska kyrkan. Det Àr betydelselöst om vi kallar det folkhÀlsoprojekt, medlemsvÄrd eller nÄgot annat. Det viktiga Àr att vi vet att vi alla mÄr bra av att göra nÄgot för nÄgon annan och att Svenska kyrkan vill att fler ska fÄ den möjligheten.