HÄROMVECKAN kunde man läsa i Kuriren om medborgarförslaget att höja flitpengen från 8 till 24 kronor i timmen, efter att det indexreglerats. Förslaget kom från tre fritidspolitiker inom Luleå kommun men trots att oppositionen vill säga ja säger de styrande socialdemokraterna klart nej, med miljöpartiet som lakejer.
Tanken slår mig på en gång att tanken på att värna om den lilla människan försvunnit på vägen. Det här är människor som har samma värde som alla andra i detta samhälle, människor som inte har samma framtidsutsikter och inte kan stå på sig och försvara sig själv.
Valmöjligheterna för de som är annorlunda är små trots att även de har drömmar och att leva i detta hårda samhälle är svårt nog. Lika värde tjatas det om ständigt men till trots så har man inga möjligheter om man inte kan ta för sig.
När de slutar särskolan slussas de direkt in i Försäkringskassans rullar, får en pension på existensminimum och flyttar de hemifrån så blir det till ett särskilt boende, som på grund av uppsyn kostar nästan allt de får i pension. Vad ska de leva av då?
Det de utför på bland annat Flygfisken är ett arbete, ett jobb de utför med mer lojalitet och iver än vanliga normalstörda människor. De arbetar noggrant och hårt och lägger ner sin själ i det så varför ska de inte ha rätt till anständig ersättning för det dem gör? Ingen annan skulle acceptera att ta ett sådant arbete, även om det kallas habilitering, då de inte ens täcker bussbiljetten dit!
Det är svårt nog att vara annorlunda i samhället så borde vi inte lyfta fram dessa kämpar så de får känna att de är värdefulla?
Jag fick berättat för mig om en händelse på Bulten för ett antal år sedan. De hade en maskin som buntade ihop kartonger. Den gick sönder och någon kom med förslaget att ett par av de som arbetade där som hade handikapp skulle bunta ihop kartongerna för hand och döm om deras förvåning när de var snabbare än maskinen!
Detta visar på de här människornas kapacitet och arbetsmoral. De är fantastiska människor med stora hjärtan och stort förstånd!
Historierna vad arbetet innebär på habiliteringsställena är inte alltid positiva och kan för en del kännas riktigt kränkande. Då syftar jag på att de i alla fall tidigare fått plocka hundhår från bilsätena med pincett när de städat bilarna. Vilken normalstörd skulle överhuvudtaget utföra detta arbete och till den ersättningen?
De har samma känslor och även om tilltron på deras kapacitet saknas hos många ska de inte behöva behandlas på annorlunda sätt än andra i samhället.
Låt det få kosta och låt dem få känna sig värdefulla, det krävs faktiskt inte så mycket.