MASSMEDIAS positiva hantering av miljöfrågor, vilka konsekvenser kan den ha på samhället?
Enligt uppgifter i massmedia är en stor del av dagens journalister positiva till Miljöpartiet och till "miljöfrågor". Man upplever uppenbarligen att miljöfrågor är så "rätt" och "riktiga" att det är otänkbart att man behöver kritiskt granska miljöpartiet, miljöorganisationer, Naturvårdverket eller generellt "god miljövård".
Vad kan då detta få för effekter rent praktiskt?
Några exempel:
I Jokkmokks kommun är cirka 70 procent av skogsmarken skyddat genom olika typer av reservat. Trots detta driver länsstyrelsen ytterligare reservatkrav inom kommunen och olika miljögrupper försöker hitta avverkningsområden som kan stoppas från avverkningar.
Ett resultat av agerandet är att både sågverk och spånskivefabrik nu är nedlagda i kommunen.
En kritisk granskning av kunnig journalist skulle snabbt börja ifrågasätta ytterligare reservatavsättning i Jokkmokk när man nästan saknar reservat i Götaland, i vart fall jämfört med Jokkmokk. Detta om man med reservatavsättningar är ute efter att öka den biologiska mångfalden i Sverige.
Vid SVT:s granskning av Ikeas verksamhet i Ryssland följde man slavisk miljögruppernas kritik av avverkning av gamla träd. Ikeas skogsbruk bedrivs i enlighet med FSC:s normer. Detta betyder, bland annat, att det finns en plan om hur vissa områden ska undantas från skogsbruk och vilka träd och områden på avverkningsområdet som ska sparas. Vid FSC-certifiering ska oberoende revisor granska om företaget bryter mot FSC:s regelverk.
SVT redovisade inte något som visade vad som skulle sparas och hur Ikea följt det regelverket, vilket varit enkelt om man kontaktat aktuell revisor.
Naturvårdsverket har satt i system att inte närvara vid samrådsmötena som föregår beslut om miljöhänsyn vid till exempel planerad gruvbrytning. Det förekommer dessutom uppgifter om att man inte ställer upp i första instans i domstolsförhandling, utan alltid överklagar beslut till högre instanser?!
Genom detta förfarande orsakar en statlig myndighet högre belastning på rättsväsendet och förlänger och fördyrar handläggningstiden utan att miljöfrågorna blir bättre behandlade.
Exempel från senaste tiden är LKAB:s gruva i Svappavaara och gruvprojektet i Lycksele.
Jag har aldrig sett eller hört någon kritisk granskning av Naturverkets hantering av miljöfrågor i massmedia.
Botniabanans försenades med miljardbelopp bland annat för att miljögrupper överklagade alla beslut med bland annat hänvisning till att det fanns risk att flyttfåglar skulle skadas. Det diskuterades under flera år ett förslag från Banverket om att lägga ett nytt fågelskyddsområde vid Ume flygplats. Det området avfördes som tur var i slutskedet av domstolsförhandlingarna. Vilka skador det kunnat orsaka av störtande plan i ett bostadsområde vill man inte tänka på.
Medierna skrev spaltmeter, radio och tv sände många timmar om farhågorna när det gällde skador på fågellivet vid banan. Ingenting nämndes om riskerna med att ha fåglar vid flygplatsen.
När banan är färdigbyggd och snart varit i bruk i ett år konstaterar Sveriges Lantbruksuniversitet att fågellivet inte tagit skada under byggtiden eller under nyttjandet av banan. Detta meddelande från SLU har fått väldigt lite exponering i massmedia.
Inte ens några kommentarer från de grupper som ihärdigt hävdade att stora skador skulle uppstå på fågellivet har förmedlats.
Naturvårdsorganisationerna har hoppat av sin egen organisation FSC. Eftersom media inte på ett adekvat sätt granskar miljöorganisationer får vi inte veta varför man hoppar av. Har oberoende revisorers rapporter visat att skogsföretagen brustit i sina åtagande gentemot FSC?
Eller har miljöorganisationerna upptäckt att de skriver på ett papper och är överens med "fienden" och att det därför finns en risk att deras verksamhet uphör. En kamporganisation måste ha en "fiende" för att kunna existera?
Miljöfrågor är mycket viktiga. Därför får vi hoppas att massmedia börjar granska miljöfrågorna mer kritiskt, ur alla synpunkter.