Fria ord: Monarkist - ja visst

Norrbottens län2010-03-27 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den folkkäre författaren Vilhelm Moberg skrev en gång en bok med titeln Därför är jag republikan i vilken han förklarade sin övertygelse om att det var bättre ha en folkvald president än en kung som ärvt sitt ämbete. Jag tänker inte skriva en bok med titeln Därför är jag monarkist. Däremot kommer jag med några rader förklara varför jag är en vän av det svenska kungahuset. Egentligen har vi en president i Sverige. Fast vi kallar ämbetet för statsminister. För mig handlar det bland annat om samma synsätt som vi har på det världsunika regalskeppet Vasa. Vi kastar ju inte tillbaka regalskeppet i havet med motiveringen att skutan är manöveroduglig, angripen av skeppsmask och i ett ickesjövärdigt skick. Varför tycks en minoritet i landet, bland andra Republikanska föreningen, ha det synsättet när det gäller ett annat kulturhistoriskt arv som vårt kungahus trots allt är? De hävdar att kungahuset är ett omodernt och ickedemokratiskt styrelseskick. Andra invänder att kungahuset kostar en hel del slantar. Visst kostar det en hel del att finansiera hovets plikter och tjänster
inom och utanför vårt avlånga land. Men då bör man inte glömma hur många slantar som Sverige tjänar på den mediala uppmärksamhet som kungen, drottningen och deras barn ger i utländska media. Det talas om minst 2,5 miljarder kronor. Vem skulle bry sig om en dotter eller son till en president skulle gifta sig? Ingen idag vet ju ens vad den nuvarande presidenten Fredrik Reinfeldts barn heter ... Om Sverige vore som en slags isolerad Robinson Crusoe-ö i världen saknar  frågan om kung eller president betydelse. Nu är det inte så utan det handlar i stället om att hävda sig i den mördande och hårda internationella konkurrensen. Att ha en grå och betydelselös president som inte skiljer sig från mängden av dussintals färglösa presidenter är inget lockande alternativ. Trots allt är det ju så att det är endast döda laxar som följer strömmen ... Vid sidan av Nobel-priset torde kungahuset vara en av de mest internationellt kända företeelserna i Sverige. En av flera slutsatser är att vi ska bli ännu bättre på att vårda det kulturhistoriskt värdefulla arvet som kungahuset är och att vi också ska bli ännu bättre på att ta tillvara den mediala uppmärksamhet som vi i Sverige får tack vare Nobel och det stundande bröllopet mellan Victoria och Daniel (bilden ovan). Därför är jag monarkist!