Det är svårt att driva ett offentligt bibliotek. De ansvariga måste väga ett kulturarv mot vad som är populärt och acceptabelt. Så det händer att man som chef begår misstag som framtida generationer kommer att förfasa sig över, skratta åt eller skylla på tidsandan. Viljan att kontrollera litteraturen resulterade i att böcker brändes i 1930-talets Tyskland och på 1960-talet fanns det övernitiska vänsterbibliotekarier som rensade "borgerliga författare". När jag själv gick i mellanstadiet ansåg vissa föräldrar det stötande att vi hade filmen Grease i skolbiblioteket.
I Stockholm föreslog Behrang Miri som leder Kulturhusets barn - och ungdomsverksamhet att man ska rensa ut böckerna om den belgiske seriefiguren Tintin. I DN motiverade Miri beslutet med att "barn läser inte det finstilta, de går in i berättelsen direkt. "Det är konstigt att han och den övriga personalen inte anser att deras roll i så fall är att vara där och svara på barnens frågor och berätta om Tintins tid. Visserligen kanske det inte passar på barnavdelningen, men väl hos vuxendelens historieavdelning. Men enligt Miri passar de inte där heller. För förutom homofobisk och främlingsfientlig litteratur skulle även vuxenlitteratur bort då han hade "vänner" som reagerat på innehållet.
Samhället tar stor skada den dagen vi inte tillåter obekväm litteratur med motiveringen att vi inte vill göra folk upprörda. Tintin gör inget anspråk på att skildra världen som den verkligen är. Det är en sagobok som har rönt stor uppskattning på grund av att det är en sagobok. Om vi emellertid ska börja använda vår kroppsliga och intellektuella "folkhälsa" som måttstock för vilka böcker som skall tillåtas att läsas av våra barn, måste vi rensa ut fler böcker.
Vi kan börja med böckerna om gallerna Asterix och Obelix som glorifierar både våld och anabola steroider. Gallerna får en övermänsklig styrka när de dricker trolldryck och slår därefter ned romare. Sedan gäller det Emil i Lönneberga. Byn Katthult glorifierar heteronormen och romantiserar bilden av det borgerliga klassamhället.
Bamse är den verkliga boven i dramat eftersom att den serien innehåller alla fel. Den glorifierar drogberoende genom Bamses dunderhonung och kärnfamiljen genom hans relation till Brummelisa. Serien kan även ses som rasistisk då vargen som är boven i dramat är svart och Krösus Sork har ett utseende som nästan kan tolkas som asiatiskt.
Dessa är några få exempel på hur det kan när debatten går över styr. Nu har Behrang Miri lyckligtvis ändrat sig och Tintin får vara kvar. Hans förklaring till hans fascistiska agerande var att han ville skapa ett debattinlägg om diskrimineringsfrågor. Det blev istället en debatt om den fria konsten. För han verkar inte ha förstått att diskrimineringen hos barn och ungdom inte beror på 70 år gamla seriefigurer. Barn och ungdomar gör som vuxna människor gör. Så om vuxna lyssna till barns frågor och svarar på dem kommer de att göra samma sak.