ETT välkomnande, vidsynt och öppet södra Sverige för vårt Norrbotten eller som hittills ett utsugande och ofta förnedrande förhållande till vårt län? Under minst 40 år har diskriminering av norra Sverige och speciellt Norrbotten och Västerbotten pågått.
Jag trodde i min enfald att detta förhållande skulle ändras efter alliansregeringspartiernas tillträde 2006. Jag träffade Maud Olofsson, Centerpartiet, på Luleå tekniska universitet vid allianspartiernas Sverigeresa före valet 2006 och fick ett klart löfte om att nu skulle bland annat Norrbotniabanan byggas - det skulle hon se till.
Vi vet nu att så inte blev fallet och vad värre är tycks varken oppositionen eller alliansen bry sig. Visst är det märkligt?
Två miljarder per år under cirka tolv år så är banan byggd och framtiden för länen blir lite ljusare! Bara LKAB levererar årligen in minst 15 miljarder till staten centralt så pengaresurser finns! Då är de årliga vattenkraftsmiljarderna från länet till staten oräknade. För att inte tala om övriga överskott från export av stål och skog.
Det förefaller dessutom heltokigt att under 20-40 år köra vägtransporter med malm de cirka 15 milen från Pajala till lastplatsen för att sedan lyfta upp på tåg. Hur kan man ens tänka på en sådan kortsiktig lösning med de miljöproblem detta skapar?
I Jokkmokks kommun har man inte råd att ordna ett särskilt boende åt en av sina medborgare - en 101-årig dam. Dessutom läser man i tidningen att man ser sig tvungen att släcka varannan gatubelysningslampa i den kommun som levererar miljarder och åter miljarder kilowattimmar till södra Sverige. Visst är det märkligt?
Detta förhållande gäller inte bara Jokkmokk utan de flesta av kommunerna i länet. Hur kan våra riksdagsmän utan att protestera högljutt i snart ett halvsekel låta detta ske med vår landsända?
Vi har nyligen i tidningar kunnat läsa att det så kallade skatteutjämningsbidraget missgynnar norra Sverige. Stockholmskommuner får dubbelt så mycket i utjämningsbidrag/person som kommunerna här i Norrbotten. Visst är det märkligt och hur är det möjligt att det får fortgå?
I Sverige finns det 400.000 människor som saknar arbete. Av dessa är många ungdomar. Dessutom har vi inte bostäder i prisklasser så att dessa ungdomar kan flytta hemifrån. Kan någon förklara för mig hur vi kan ta emot så många gamla som unga utan utbildning och skolunderbyggnad från avlägsna delar av världen och tro att situationen därmed kommer att förbättra förutsättningarna för våra egna medborgare och ungdomar att få arbete och bostad.
Det finns uppenbara problem i våra skolor med för stora klasser och en frustrerad lärarkår som försöker genomföra skolplanens intentioner. Vi har inte råd att avsätta resurser till våra barns skolgång trots att vi fortfarande är ett ganska rikt land. Visst är det märkligt?
Jag är nu pensionär och ser hur pensionen sakta urholkas inte minst genom den skattekonstruktion som alliansregeringen infört med olika beskattning för samma inkomst. Vi pensionärer har därför de senaste sex åren överfört uppemot 20 miljarder till andra inkomstgrupper. Dessutom har den så kallade bromsen slagit till och ytterligare sänkt pensionen.
Vad kommer att hända med pensionerna i framtiden när de nya svenskarna som inte bidragit - eller hunnit bidra - med särskilt många kronor också ska ha del av pensionsfonderna. Om man blivit svensk medborgare ska ju dessa medborgare så klart också ha pension när de uppnår pensionsåldern. Jag undrar hur politikerna har räknat ut den ekvationen?
Tänk om Kuriren skulle starta en kampanj som utgår från det enkla förhållandet att norra Sverige och speciellt Norrbotten måste ges lika förutsättningar som södra Sverige att utvecklas. En sådan kampanj ställer nog nästan alla ställa upp på och inte enbart de redan frälsta. Ett Norrbotten som en del av Sverige och inte den vardagsrasismen som södra Sverige har ägnat sig åt och fortfarande ägnar sig åt mot vårt län och vår landsända!