SVERIGES lärare har efter hårda förhandlingar fått ett nytt avtal som ger lärarna mer än andra. Men det räcker inte för att långsiktigt uppvärdera läraryrket och för att mota den nationella lärarkrisen. Nu är det dags för kommunerna att i flera år framöver säga ja till lärarnas lönekrav. Om kommunerna inte prioriterar lärarna tvekar vi inte att säga upp avtalet i förtid.
Tack vare höga förväntningar och ett starkt stöd från den allmänna opinionen har vi lyckats få ett avtal som ger lärarna mer än vad alla andra på arbetsmarknaden har fått i år. Men det är långt ifrån de nivåer som krävs för att lösa den nationella lärarkrisen. Nu är det dags för nästa steg, de lokala löneöversynerna. Vi förutsätter att Luleå kommun, liksom alla andra kommuner, följer avtalet för 2012 - och mer därtill.
För vem ska stå i klassrummet i framtiden? Och vem ska utveckla barnen i förskolan och i fritidshemmen om inte lärarlönerna höjs rejält under de kommande åren?
Redan om åtta år beräknar SCB en lärarbrist på 43.000 lärare. Utbildningsplatser på lärarutbildningarna står tomma eftersom unga väljer bort läraryrket till förmån för yrken med bättre betalt. Dessutom överväger 80.000 lärare att lämna yrket. Huvudorsaken är de låga lönerna.
Utan en långsiktig uppvärdering av lärarlönerna får vi ingen statushöjning av yrket. Utan statushöjning kommer kommunerna att gå miste om framtida, begåvade lärare och dessutom riskera att mista duktiga lärare som väljer att lämna skolan för andra, bättre betalda, jobb.
Nu har Luleås kommunpolitiker drygt två år på sig att visa att de prioriterar lärarna i kommunen. Nu är det upp till bevis. Lärarförbundet kommer att följa upp, lista och publicera vilka satsningar på lärarna som görs - och vilka som inte görs. Om kommunerna låter bli att prioritera lärarna tvekar vi inte att säga upp avtalet i förtid.
Det finns en berättigad misstro hos många lärare mot att kommunerna verkligen kommer att satsa på lärarna. Lärarförbundet har varit mycket tydligt: Lärarna ska ha mer än andra under flera år. Det krävs flera steg för en uppvärdering av läraryrket. Om inte kommunerna tar den nationella lärarkrisen på allvar, så kommer vi säga upp avtalet i förtid. Då blir lärarlönerna en valfråga 2014.
Kommunerna måste redan nu ta ansvar för att göra läraryrket till det framtidsyrke det bör vara. Det är dags att säga ja till lärarnas lönekrav. För det handlar inte bara om lärarna. Ett ja till höjda lärarlöner är ett ja till Sveriges elever och Sveriges framtid.
Ingela Gardner Sundström, Ordförande i SKL:s förhandlingsdelegation har i sin avtalsblogg och i ett brev till kommunstyrelseordförandena uttryckt följande.
Vi måste satsa på skolan och lärarna. Det är deras tur nu för att använda våra motparters retorik. Vi måste vårda avtalet och satsa på lärarna även 2014 och 2015. Jag vill dessutom understryka att 4,2 procent 2012 och 2013 års industrimärke är ett golv - inte ett tak. Det står var och en fritt att satsa mer på lärarna än vad den centrala nivån stipulerar.
Lärarförbundets avdelning i Luleå stödjer detta resonemang och vill nu se att kommunen följer uppmaningen från Ingela Gardner Sundström.