Det är dags att vi ser dessa terrorister för vad de är och inte för vad de utger sig för att vara. Från ett mer icke världsligt perspektiv är terrorister inte de martyrer de tror och utger sig för att vara, nej de är offer, offer för ondskan.
Terrorister ser inte liv utan bejakar döden med ett iskallt leende där de ser så många människor som möjligt dör för sin saks skull, ju fler oskyldiga offer desto större "seger" i det "godas" namn, för den "goda" saken.
Extremisterna, oavsett vilka de är vill se klyftorna öka mellan människor i världen, de vill inte se försoning, fred eller broderskap. Nej de söker det "heliga" kriget i vilket de ser sig själv som hjältar i det "godas" namn.
Det pågår en maktkamp där man ironiskt nog utnyttjar vanmakten som vapen och dem verksamma i dessa nätverk döljer sin verkliga och sanna agenda från att komma fram i dagsljuset.
Terrorister vill skapa rädsla och splittring, de ljuger, duperar och förför precis som ondskan alltid gjort. De skyr inga medel i det de förstör och skövlar, inte bara för en men i slutänden för alla.
Vi hör ofta fanatiker och extremister ge uttryck för en djup tro eller övertygelse, inte sällan religiöst färgad där man tror sig och utger sig för att gå Guds eller en högre makts ärenden.
Den moderna människan som allt för ofta bara tror på sig själv och det materiella tror sällan på ondskan som ett "väsen". Men det kanske är på tiden att även den moderna människan ödmjukt inser att allt inte kan diagnostiseras eller förklaras med logiken.
Det finns en verklighet bortom våra fem fysiska sinnen, en verklighet ej synbar för våra ögon men den påverkar i allra högsta grad mänsklighetens och världens utveckling. I terrorns dödsdans finns inga vinnare, inga martyrer eller hjältar utan bara offer, offer för en ofattbar ondska.
Slutligen Anders Behring är ur detta perspektiv även han ett offer, ett offer för ondskan men inte minst Behrings anhöriga som riskerar att bli bortglömda med sin djupa och ofattbara sorg.