FRÅGAN om kommunsammanslagningar är inte ny. Den har debatterats från tid till annan. Frågan var aktuell bland ledande debattörer i samband med regionkommunreformen, det vill säga att slå ihop nuvarande landsting eller län i så kallade "storregioner".
Problemet med förslag som sammanslagningar av primär/lokal kommuner är att de löser inte grundläggande problem utan blir bara en konsekvens av nuvarande problem med den svenska politiska ansvarsstrukturen, vilken gynnar den urbana tillväxten av storstäder på bekostnad av övriga landsdelar där befolkningsmängden minskar.
Med en minskande befolkning minskar även skattebasen för kommunal finansiering. I stora delar av Norrland är förhållandet nära 30/70/30, det vill säga befolkningsmängden minskar med cirka 30 procent i 70 procent av kommunerna under en 30-årsperiod. En utveckling som alla förstår inte är långsiktigt hållbar.
På Aftonbladet debatt den 11 december skriver Nina Larsson (FP) återigen om vikten av en kommunreform med förslag på sammanslagningar av primär/lokal kommuner till så kallade storkommuner. I motsats till en regionreform med ett decentraliserat ansvar för inrikespolitiken till regioner kan inte en kommunreform med sammanslagningar av primär/lokal kommuner vända problemet med befolkningsminskningar.
För att vända trenden med befolkningsminskningar och underlaget för skattebasen måste det strukturella problemen med den politiska ansvarsstrukturen få sin lösning. Först då kan en varaktig och hållbar befolkningstillväxt skapas i hela Sverige, inte bara i storstäderna.
Genom att återinvestera dessa medel i den egna regionen får Sverige en långsiktigt hållbar finansiering för regional utvecklingen i alla landsdelar, något som saknas i dag.
Utan en regionreform värd namnet kommer sammanslagning av primär/lokal kommuner att bli en nödvändig konsekvens av dagens politiska ansvarsstruktur. Med det följer även en minskande närdemokrati för medborgarna.