STATSMINISTER Fredrik Reinfeldt har fått kritik för att inte ha fört nationens talan i solidaritet med grannlandet efter terrorkatastrofen. Det har fått många svenskar att reagera. Jag väljer att tro att det inte ligger ideologiska motiv bakom. Det skulle i så fall vara mycket otaktiskt av statsministern.
Något förenklat så representerar en demokratiskt vald regering främst den del av befolkningen som på politiskt och ideologiskt grundlag har röstat fram den, medan oppositionen får ta hand om de som står på förlorarnas sida.
Mot den bakgrunden vore det kanske mest naturligt att konungen i egenskap av statschef och sin opolitiska position framförde folkets och nationens talan i sådana sammanhang.
Oavsett politisk och ideologisk plattform och protokollära former, måste också statsministern kunna fånga in opinionens yttringar. I detta fall förväntade man sig att han skulle uttala sig på regeringens och folkets vägnar.
Tragedin i Norge var en situation, då politiska och ideologiska skiljelinjer för tillfället exkluderades. Statsministern borde tagit exempel av sin danske kollega Lars Lökke Rasmussen. Att han inte gjorde det kan tolkas som att det officiella Sverige tonar ner händelsen av "politiska skäl"! Det ger inget bra intryck!
Att statsministern enligt media reste på privat semester två dagar efter attacken i Norge utan att komma med ett officiellt uttalande, och heller inte ställde upp för intervju hos SVT, skapar en negativ bild.
Problemet för statsministern är att det nu blir svårt för honom att i efterhand bemöta kritiken! Hans framtida uttalanden om händelserna i Norge riskerar att förlora mycket av sin klangbotten och kan lätt komma att uppfattas som tomma och intetsägande.
Det har varit strävsamma dygn efter det förfärliga som hände i mitt hemland den 22 juli. Som norrman i Sverige värmer därför allt det stöd och solidaritet som kommit från svenska folket. Då blir det kanske inte så väsentligt vad statsministern gör eller inte gör!