ATT VARGAR kan orsaka problem i renbetesområdet är oomtvistat, men hur stort är problemet egentligen och vilket ansvar har förvaltande myndigheter att granska och verifiera påstådda problem?
Ett slående exempel är skyddsjaktbeslutet på det genetiskt viktiga vargparet i Junselereviret, där länsstyrelsen i Västernorrland i sitt yttrande för jakten uppenbarligen anger skäl som inte är tillräckligt underbyggda.
Man hävdar bland annat att vargarnas närvaro orsakat väsentligt ökat antal trafikolyckor mellan ren och motorfordon i området. Men är det verkligen så? Hade bara länsstyrelsen bemödat sig med att granska Nationella Viltolycksrådets statistik, hade man kunnat konstatera att antalet trafikolyckor med ren i själva verket minskat i jämförelse med åren innan reviret etablerades.
I de av reviret berörda kommunerna Sollefteå, Åsele och Dorotea, minskade antalet trafikolyckor med ren under 2012 i jämförelse med 2011 och 2010 motsvarande 100 stycken 2010, 94 2011 och bara 81 under 2012.
Vid en djupare analys över antalet olyckor nämnda år i, eller i direkt angränsande områden till befintligt revir, finns absolut ingen ökning under 2012. Snarare tvärtom då endast två olyckor finns registrerade, medan det 2011 och 2010 finns tre respektive sju registrerade olyckor! De två olyckor som skedde 2012 inträffade under februari och mars, det vill säga högst sannolikt innan reviret etablerades, som anse ske senare under våren.
Det här är uppgifter som man kunde förvänta sig att förvaltande myndigheter borde ha granskat och verifierat och är definitivt ett ansvarstagande som förvaltningen kräver.
Frågan måste ställas. Vad mer av överdrifter finns vargproblematiken i renbetesland?