JAG HETER Tina och jag är mamma till två flickor på tre respektive fem år. När jag arbetar är mina barn på en kommunal förskola i Boden.
Personalen på förskolan är fantastisk. De är engagerade och gör sitt allra bästa. De vill att barnen ska ha det bra och strävar hela tiden efter det. De är engagerade och aktiva med stor omsorg och lust till lärande.
Problemet är att ingen kommer hur långt som helst på enbart vilja. Personalen måste även få förutsättningar. Förutsättningar för att skapa en bra arbetsmiljö. Förutsättningar för att hinna se och tillgodose varje barns behov. Tid till att lära. Tid att bekräfta. Tid att stötta. Tid att trösta.
I för stora barngrupper finns inte den tiden. Den som finns räcker inte till. Även en förskollärare har bara två armar och ett par ögon. Det kan ingen politiker ändra på. Ni borde veta att stora grupper skapar sämre förutsättningar för en bra arbetsmiljö. Ni borde veta att personalen får svårare att klara sitt uppdrag om grupperna är för stora. Ni borde veta att barn också mår dåligt av för hög ljudnivå. Ni borde veta att barn också mår dåligt av stress.
Om det är så att ni inte vet detta så törs jag bestämt påstå att ni borde kliva åt sidan och lämna ert politiska uppdrag till någon annan. Har ni inte kunskap om barns behov ska ni inte heller fatta beslut om barns behov. Så enkelt är det. Och våga inte säga att ni vet allt detta men att ni absolut måste spara pengar på våra barn ändå. Det finns annat att spara på. Påstår ni motsatsen så ljuger ni.
Ni har redan beslutat att föräldraledigas barn ska få vara på förskolan tre dagar i veckan istället för fem. Givetvis tycker jag att föräldraledigas barn också ska få vara på förskolan. Men systemet är utformat som så att det på varje förskoleplats ryms två sådana barn (två barn får dela på en plats i både teorin och praktiken).
Det innebär, i den faktiska verkligheten, att det kan vara många fler barn är sexton per avdelning under en dag. Vill det sig riktigt illa kan det vara tjugotvå barn på en och samma avdelning. Detta har jag själv bevittnat på mina barns förskola. 22 barn på tre anställda! Jag undrar vem som då hinner se mitt barn?
Och så en annan tanke. Den värsta av dem alla. Låt mig förklara mitt mardrömsscenario:
Klockan är 12:00. Liksom alla arbetande har förskollärarna rätt till lunchrast. De har rätt att lämna förskolan under trettio minuter. Detta är givetvis helt rätt och så ska det vara. Men låt oss leka med tanken att en av dessa tre förskollärare också gör det. Hon tar en promenad i vårsolen.
Kvar på avdelningen är då två förskollärare. Tillsammans med tjugotvå barn. Och då händer det som inte får ske. Det börjar brinna. Jag förstår att det finns planer för detta. Jag förstår att ni har övat för detta. Men om riktlinjerna är 16 barn per avdelning, finns det inte en orsak till det då? Bland annat kanske en säkerhetsorsak?
Jag är kanske en så kallad curlingmamma nu. Men jag kan inte låta bli att undra: Hinner två vuxna få ut tjugotvå barn ur en brinnande förskola?
Så ser det ut i dag. Om det värsta händer. Efter genomdrivna besparingar som vi nu kan se att ni planerar är vi kanske uppe i 24 barn under en dag. För ni politiker anser ju att antalet barn per avdelning kan utökas till 17 barn.
Dessutom har för- och grundskolechefen rätt att besluta om överintag. Då är det plötsligt 18 platser per avdelning. Med några föräldraledigas barn är vi kanske uppe i 26 barn vissa dagar. Vid en brand under lunchen ska då två vuxna få ut alla dessa barn. Det är 13 barn var! Bara tanken ger mig ren och skär ångest.
Så politiker - vad är det ni ska spara på egentligen? Är det verkligen på barnen? Ska ni spara på deras rätt till en trygg förskola? Ska ni spara på deras rätt att bli sedda, bekräftade, lärda och utmanade? Och hur långt ska ni spara? Var går gränsen? Är det först när det som inte får ske faktiskt sker?
Och kom inte med argumentet att det är ännu värre i andra kommuner. Att andra politiker tar dumma beslut berättigar inte er att göra detsamma.
Jag har länge varit orolig för mina barns arbetsmiljö.
Nu är jag direkt orolig för deras säkerhet.
Det smärtar mig oerhört att ni politiker uppenbarligen inte är detsamma.