TOMMY E ERIKSSON verkar vara antingen för snabb i sitt inlägg i Kuriren den 17 mars, angående namn och färgbytet på primärvårdens enheter i vårt län, eller så är han för sent ute.
Att inte oppositionen har reserverat sig mot detta beslut, beror på att beslutet inte har varit uppe till politisk debatt, utan är taget av landstingets tjänstemän. Problemet är att den politiska ledningen (S+V+MP) tillåter detta, trots att vi ska ha en demokratisk debatt i alla större ärenden inom hälso- och sjukvården.
Men för vissa partier upphör demokratin dagen efter valet, vilket väljarna tycks acceptera. Nu bad visserligen Kent Ögren om ursäkt för klavertrampet, men ska det bli en vana att bara be om ursäkt för alla beslut i framtiden som den politiska ledningen vill undvika att debattera med oppositionen, vart är vi då på väg?
Trots att jag inte har varit med om detta beslut, så måste jag reagera på Tommys påstående att för samma kostnad skulle landstinget kunna finansiera 10-12 sjuksköterskor eller sjukgymnaster. Kanske möjligt i ett år, men vad ska vi sen göra med dessa 10-12 nyanställda, för pengarna är ju slut då, eftersom det är en engångskostnad att byta ut skyltarna.
Personligen tycker jag att namnbytet ligger i tiden. En vårdcentral är ett ställe där jag får vård, vad som nu menas med det. Äldreomsorgen bedriver vård för de gamla som behöver det, men det är långt ifrån den vård som Vårdcentralerna står för.
Jag tycker att hälsocentraler har en helt annan klang, en positiv signal till oss människor. Där kan vi få hjälp med att hålla vår kropp med en god hälsa. Med tanke på tankens kraft, så är det till stor hjälp att vi benämner saker och ting med positiva attributen.
Finns det något mer deprimerande än att läsa "Sjukhus" på en byggnad. Är huset sjukt eller vad är det som är sjukt? Jag behöver hjälp för att bli frisk, men hamnar på ett sjukhus. Rent mentalt så blir det fel signal till vår hjärna. Dags för ett namnbyte där också.