SIGNATUREN "Person med insyn" (Kuriren den 23 februari) har rätt i att svenska regeringar har det svårt med styrningen av statliga Vattenfall.
Under min tid sin ledamot i riksdagens konstitutionsutskott granskade vi både Maud Olofssons och Thomas Östros styrning av Vattenfall.
Dessutom hade Östros båda föregångare som näringsminister, Leif Pagrotsky och Björn Rosengren, blivit granskade av KU. Rosengren "prickades" dessutom.
Det var också den tidigare socialdemokratiska regeringen som legitimerade Vattenfalls storsatsning på tysk kärnkraft och kolkraft. Något som, när det gäller kärnkraften, blivit en ekonomisk härdsmälta och när det gäller kolkraften ett dråpslag mot klimatet.
Tvärtom mot vad insändarskribenten påstår så var det inte näringsdepartementet och Maud Olofsson som köpte Nuon utan Vattenfalls styrelse där sex av nio ledamöter utsetts av den tidigare socialdemokratiska regeringen.
Köpet av Nuon var ytterligare ett steg i den expansionsstrategi som Vattenfall drog upp under Göran Perssons tid som statsminister. Skillnaden var att under alliansregeringen så dokumenterades kontakterna med Vattenfall - något som KU tidigare krävt av S-regeringen när det gäller styrningen av statens bolag.