NÄR VI skriver 2012 kan Carl XVI Gustaf se tillbaka på ett för kungafamiljen "annus horribillis". Tidningarna har skrivit om skandalboken, om hans intervju med TT och om hans diverse suspekta vänner. Förtroendet för kungahuset har minskat, i takt med att Republikanska föreningen har fått nya medlemmar. Enligt opinionsundersökningar tycker en majoritet av svenska folket att kungen ska lämna tronen.
I Sverige har monarkin överlevt i tusen år, på grund av två egenskaper hos kungahuset: förmågan att följa med i sin tid, och förmågan att vara en institution som är levande historia. Carl XVI Gustaf som vid trontillträdet 1973 tog "för Sverige i tiden" som sitt valspråk, bör nu låta sig inspireras av sin företrädare Gustav II Adolf, om han vill rädda monarkin.
Kung Gustav II Adolf (1594-1632) är ihågkommen som den som grundlade det svenska stormaktsväldet. Men "Lejonet från Norden", som han också kallades, moderniserade även den svenska staten. Till Uppsala universitet donerade kungen bland annat ett bibliotek och för att se till att det "uppbyggdes ett stort och skönt rum" för att inhysa böckerna, tillsköt han delar av sin privata förmögenhet.
I dag utgör de "Gustavianska arvegodsen" en del av universitetets grundkapital. Carl XVI Gustaf bör följa sin företrädares exempel och gynna det universitet som han själv läste vid.
Det skulle hjälpa till att förbättra kungens skamfilade rykte, och få människor att glömma skandalskriverier, intervjuer och kungavänner. Många skulle dock säga att kungafamiljen redan reser vitt och brett för att marknadsföra Sverige, svenska intressen och våra universitet. Samt att kungafamiljen också, lyckligtvis, har ett mindre inflytande än vad Gustav II Adolf hade. Men monarkins försvarare glömmer att vår nuvarande kungafamilj är avlönad av skattebetalarna, medan Gustav II Adolf gynnade Uppsala som privatperson.
Nu när Carl XVI Gustafs privatliv har dominerat skriverierna bör hans privatliv användas för att marknadsföra något positivt. Kungafamiljen äger ungefär en kvarts miljard kronor i eget kapital, och en del av det kunde användas för rehabiliteringen av monarkin. Det skulle kunna visa att kungafamiljen bryr sig om högre värden än det materiella.
Exempelvis skulle 20 miljoner kronor kunna doneras för att skapa "Carl Gustaf professuren i statskunskap och samhällsengagemang". Ett möjligt ämne för introduktionsföreläsningen kunde vara "motvilliga monarker", där majestätet själv berättar om hur det var att ta över tronen som tjugosjuåring.
Är det så att familjen inte vill offra sitt privata kapital är en donation en passande födelsedagspresent till kungen. När han fyller 70 kanske vännerna kunde påbörja en insamling istället för att köpa en sportbil.