Svar till Johan Johansson, Kuriren debatt den 11 april
JOHAN JOHANSSON skriver i sitt debattinlägg att regeringen satsar på arbetsmarknadsutbildning. Ingenting kunde vara mer fel. Johan Johansson blandar ihop äpplen och päron i sin iver att debattera arbetsmarknadspolitik.
Sedan 2006 har antalet platser inom den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen minskat kraftigt för att sedan blygsamt öka något. Redan 2010 skrev Finanspolitiska rådet i sin rapport att regeringens arbetsmarknadspolitik innehöll "För mycket coachning och för lite arbetsmarknadsutbildning" samt att volymerna i arbetsmarknadsutbildningen var orimligt små.
Trots detta har regeringen en fortsatt överdriven tilltro till att jobbcoacherna ska bidra till att minska den arbetslöshet som parkerat sig omkring 8 procent. Arbetsförmedlingen har satsat 4,7 miljarder de senaste 5 åren på jobbcoacher samtidigt som de aktiva arbetsmarknadsåtgärderna minskat och allt fler människor parkeras i återvändsgränden fas 3. Det är inte vår syn på hur en aktiv arbetsmarknadspolitik ska bedrivas.
Att antalet platser inom den högre utbildningen och yrkesvux har ökat är korrekt. Men det är bara ett litet steg i rätt riktning som bör ses i ljuset av att regeringen samtidigt skär ner 765 miljoner på gymnasieskolan i en tid då var fjärde elev hoppar av eller avslutar utbildningen med ofullständiga betyg.
Fas 3 fortsätter stadigt att öka vilket är en tydlig signal att insatserna i faserna innan ändstationen Fas 3 inte är tillräckliga. Det tillsammans med regeringens enögda fokus på coachning och jobbsökaraktiviteter, passar särskilt illa ihop med nedgången i ekonomin och högre kompetenskrav på arbetskraften.
Det är även häpnadsväckande att Johan Johansson försöker härleda jobbskatteavdrag och reallönenivåer till att det på något sätt skulle påverka utbildningsbehovet. Det om något visar bara på Moderaternas totala ointresse för att fler ska få arbete.
Avslutningsvis kan jag lugna Johan Johansson med att den debattartikel jag undertecknade har skrivits under av samtliga LO-distrikts ordföranden runt om i landet. Det innebär att de synpunkter på hur arbetsmarknadspolitiken bör bedrivas, är väl förankrade inom hela LO.