MED ANLEDNING av en undersökning som professor Kent Asp vid Göteborgs universitet gjort, skrev jag ett debattinlägg om några praktiska konsekvenser som enligt min mening kunde hänföras till journalisternas attityd till Miljöpartiet och till miljöfrågor.
Två svar har kommit. I det ena delar Per Hansson från Västerbottens Ornitologiska förening min åsikt att mediernas granskning av Botniabanans tillkomst brast, dock ur en annan synvinkel än den jag skrev om. Hans synpunkter stöder dock på ett värdefullt sätt mitt resonemang.
Den andre har journalisten Boris Ersson skrivit (Kuriren den 28 september) och han hävdar att jag fört fram felaktigheter.
Hur stor andel av arealen som är skyddad diskuteras alltid i massmedia med olika siffror som på ett förvillande sätt förtar en viktig sakdiskussion.
I föreliggande fall baseras min siffra på en tidningsrubrik, 84 procent skyddat i Jokkmokk. Jag skrev dock bara 70 procent då jag enbart ville få fram hur stor skillnad det är mot andra delar i landet.
Den här siffran, över 80 procent, kommer ursprungligen från Mikael Karlsson, ordförande i Svenska Naturskyddsföreningen och framfördes vid en debatt i Almedalen, där han korrigerade en annan debattdeltagare.
Någon förklaring till varför man måste ha mer skyddad areal i Jokkmokk än i södra Sverige, för att klara den biologiska mångfalden, ger inte Ersson.
Om råvarubrist uppstår i området och företaget måste köpa virke från områden lång bort så kan detta leda till att kostnaderna överstiger intäkterna och företaget går i konkurs.
Om råvarubristen då beror på att SCA och Sveaskog inte minskar sin egen produktion eller på att volymerna minskar på grund av skyddade arealer kan ju som sagt diskuteras.
Beträffande "Svensk skogsskövling i Karelen" så är det fullt möjligt att den redovisade avverkningen är felaktig ur alla eller ur många synpunkter.
Det jag reagerar på är att man inte redovisar om man bryter mot svenska FSC:s regler, ryska FSC:s regler eller ryska lagar och bestämmelser och var Ikea befinner sig inom dessa regelverk.
Man skulle ju gärna veta hur Ryssland, i och med Sovjetunionens upplösning, löst skogsvårdsfrågor och miljöfrågor när man nu börjar avverka gammal skog för att klara nödvändiga standardhöjningar för sin befolkning.
SVT:s program gav ett intryck om att målsättningen var sätta dit Ikea vilket kan vara rätt om man allsidigt försökt visa hela bilden. Men risken blir ju stor att det blir fel om man missar "en helikopterbild" över situationen och på något sätt fastnar i sin egen ursprungliga målbild.
FSC:s uppbyggnad och struktur är ju till stor del miljöorganisationernas verk och det förefaller konstigt att FSC:s fallissemang beror på att miljörevisorerna har betalt för sitt arbete. Revisorer i Svenska aktiebolag får också betalt för sitt arbete utan att riskera en debatt om att vara mutade.
Bägge genmälen till min artikel styrker på ett bra sätt professor Kent Asps resultat.
Avslutningsvis, en vaken och alert journalist skulle kanske fråga sig hur handläggningstiden vid miljödomstolen påverkas av att länsstyrelsen har sina handläggare i Karelen. SVT redovisade nyligen att det tog minst fyra år att få igenom ett tillståndsärende.