Öppet svar till Catrine Kostenius, med fleras, insändare i Norrbottens-Kuriren den 21 november.
MED GLÄDJE läste vi i onsdagens Norrbottens-Kuriren hur forskningen kunnat påvisa den existentiella dimensionens betydelse för människors hälsa. Vi som jobbar i sjukhuskyrkan i Sunderby sjukhus kan bara hålla med. "Stöd att förhålla sig till frågor om lidande, livets mening och "varför?" kan hjälpa patienten att hantera lidande, sjukdom och ohälsa", skriver Catrine Kostenius, med flera. Detta är också vår erfarenhet och det är det som driver oss när vi jobbar.
Men när vi läste vidare i insändaren så förvånades vi över att vi inte nämndes. Det nämns att det i England finns anställda själavårdare på sjukhusen, men sjukhuskyrkans roll är faktiskt liknande i Sverige. Vårt mandat är att på landstingets uppdrag i samverkan med våra kyrkliga huvudmän verka på sjukhusen med ansvar för de andliga och existentiella behoven som uppstår i vården.
Sjukhuskyrkan finns på över 70 sjukhus runt om i Sverige. De cirka 250 medarbetarna har tystnadsplikt och för inga journaler. Vi arbetar ekumeniskt, det vill säga i samverkan med olika kristna samfund och kyrkor. Vi kan även förmedla kontakt med andra religioner och samfund. Vi möter alla som har behov av omsorg, oavsett om man har en tro eller inte. I Sunderbyn är vi fyra anställda.
Vi samarbetar med sjukhuspersonalen kring frågor om livsåskådning, etik och tro. Vi möter patienter i de frågor och den ångest som sjukdomen föder. Vi stödjer närstående i deras kris och i att vara ett stöd för den sjuke.
För att kunna arbeta professionellt läggs stor vikt vid personlig mognad och kompetens vid rekrytering, i tjänsten förutsätts obligatorisk internutbildning i två steg samt att alla medarbetare har olika former av kontinuerlig handledning. Det sker också kompetensutbyte mellan de olika sjukhuskyrkornas arbete.
Vi arbetar både i dödens och i livets närhet. Vi erbjuder närvaro, samtal och riter. Ibland är vi medmänniskor som har tid, ibland erbjuder vi kyrkliga tjänster som bön och nattvard. På de flesta sjukhus ansvarar också sjukhuskyrkan för ett stilla rum, en plats för vila och eftertanke.
Vi kommer när personal, närstående eller patient begär vårt stöd. Vissa avdelningar berättar om oss som en del av sina rutiner. Vi har våra arbetsrum på sjukhusen och finns tillgängliga i olika former av beredskap, på många platser dygnet runt. Den moderna sjukhuskyrkan har arbetat på detta sätt i nästan 50 år.
Vi vill inte kritisera de teser som Catrine Kostenius och hennes medförfattare för fram, snarare understryka dem. Men i samtalet om existentiella behov på sjukhusen i Sverige vill vi inte att sjukhuskyrkans arbete ska glömmas bort. Sedan blir vi intresserade att de existentiella behoven blivit mer uppmärksammade av forskningen. Med en ökad forskning på området kan också vi i sjukhuskyrkan utvecklas i vårt arbete. Tack för att ni lyfter frågan och låt oss samverka!