MINA BARNBARN har sedan Kulturdepartementet införde den så kallade kulturkoffertmodellen knappt sett någon teater. För länge sedan när de var på dagis fanns det olika kulturaktiviteter som teater och museibesök. Nu lyser dessa aktiviteter med sin frånvaro.
När ungdomar får ett minimalt utbud av kultur i skolan - vem är då den riktigt stora förloraren? Förbereder man inte barnen för att redan från början blir utslagna? Vem kommer att sälja och bruka droger? Vem kommer att hamna i fängelse? Vad kostar alla åtgärder sedan?
Vad skulle en genomtänkt och meningsfull satsning på kulturupplevelser vara värd som ger barn och ungdomar förutsättningar att verkligen på djupet lära sig tänka, fundera, blir påverkade till ett meningsfullt, ansvarstagande och ett dessutom njutningsfullt liv?
Kulturdepartementet försöker med floskler få oss att tro att alla, och då menar de alla barn, har rätt till kulturupplevelser, men verkligheten är en annan. Som tur är har mina barnbarn ansvarstagande föräldrar som ger dem den kultur departementet förnekar dem.
Och alla underhuggare till kulturdepartementet sprider budskapet om det förträffliga samverkansprojektet som kommer att ge barn och vuxna mer och bättre tillgång till kultur.
Och Viktor Rydberg ligger och gråter i sin bortglömda grav och hans dikt med den underbara julstämningen "... och endast tomten är vaken". Vem minns den? Kanske en tandlös gumma på ett äldreboende, som när hon deklamerar hela denna dikt betraktas som förvirrat av personalen.
Och vem kommer ihåg Strindbergs ord "Det är synd om människorna" som han låter Indras dotter säger i "Drömspelet" när hon lämnar jorden, ord som i vår tid kanske är av ännu större vikt.
De som förvaltar kulturkoffertens pengar satsar på fruktansvärt dyra annonser i våra dagstidningar, på enstaka projekt, tömmer med glittrande ögon sina vinglas. Allt är underbart. De ser inte att kulturen haltar sig fram i snedgångna tofflor.
I framtiden kommer våra barn att hämnas på oss, vi de vuxna som av ren bekvämlighet låter allt rulla på. Vi som aldrig skulle komma på tanken att protestera. Halva Sverige kommer att bli bebyggt av förvaringsanstalter för ungdomar som aldrig har mött orden moral, ansvar, skönhet, närvaro, ansvarstagande och alla andra ord som finns och förklaras i litteraturen, teatern, musiken, dansen ...
Och de som har mött orden och förstått innebörden kommer som de främmande fåglar de är i vårt samhälle att slås ihjäl?
En framtid med kulturrester är en skrämmande framtid. Känslokyla och rovgirighet härskar där. Vill vi ha det så?