DET FINNS så många kvinnor och barn som lever under psykisk press från sin sambo eller ex-sambo. De drabbade står helt maktlösa. De är rädda för mannen och dennes maktutövning.
Att ständigt vara utsatt för känslomässig tortyr och kontroll tär på en människa. Det är inget som är synligt men det sätter djupa sår i själen som tar år att läka.
Det skadar självkänsla och självtillit. Offret börjar tvivla på sig själv och sitt omdöme, till och med sitt människovärde. Det är maktutövarens mål att bryta ner sitt offer, få denne att framstå som tokig och hysterisk och att se till att denne inte har något människovärde kvar.
Ni som står på sidan om och bevittnar detta stå upp för den drabbade. Gör man inte det är man en medhjälpare till misshandeln.
Antingen accepterar man att en med människa blir illa behandlad eller inte. Ta reda på fakta och våga stå upp för den som blir drabbad och ha inte en massa synpunkter.
Det är inte så lätt för den drabbade att stå emot förövaren. Det behövs så lite för att ge offret styrka att våga stå emot.
Visa att ni finns oavsett vad ni fått höra. Berätta för den drabbade vad du sett och reagerat på, fråga hur denne mår och om denne vill ha hjälp. Men det är väll ganska vanligt att man sitter i det tysta och har sina åsikter, när det väl gäller vågar man inte stå upp för den som egentligen behöver hjälp.
Finns det barn med i bilden är det fruktansvärt. De dras med i en hemsk maktkamp där de tvingas välja en av föräldrarna.
De får leva i ett trauma som sätter djupa sår. De vänds bort från den drabbade föräldern utan att egentligen veta konsekvensen av det.
Varför ska det ta sådan tid innan något hjälper barnen och den utsatta föräldern?