DET diskuteras huruvida regionerna ska vara beroende av stödinsatser från till exempel staten och EU eller mer oberoende och självstyrande.
Stödinsatser har varit praxis i den svenska modellen. En urbanisering från landsbygd till befolkningstäta orter och storstäder är den trend Sverige och övriga världen utvecklats med under förra seklet.
En centralistisk syn i politiskt som strukturell mening har generellt präglat makthavares, politikers beslut och handlingar. Givetvis har dessa beslut och handlingar tagits för att det gynnar stora och starka intressen.
Men en långtgående och ensidig urbanisering har i modern tid även visat att det skapar problem i samhället. Utan att gå in på alla problem så kan man konstatera att opinion och insikt om detta är numera etablerat och de flesta förstår att balans i en samhällsutveckling är viktigt ur ett vidare perspektiv.
Konsekvensen har blivit att lands- och glesbygd drabbats i negativ bemärkelse. Av det skälet har till exempel stödinsatser varit nödvändiga från mestadels staten men sedan medlemskapet i EU även i form av EU stöd. Det har också tydligt visat sig att dessa stödinsatser inte är lösningarna på problemen. Därmed har lands- och glesbygd svårt att överleva, vilket en minskande befolkningsutveckling visar.
Av det skälet är det viktigt att vi i Norrland tar ansvar för vår egen framtid och försäkrar oss om att erhålla de rätta medlen från staten. Det ger möjligheter till en hållbar egen utveckling. För att detta ska bli verklighet, måste Norrland ena sig och bilda en region med egen beskattningsrätt och erhålla eget ansvar med befogenheter över inrikespolitiskt viktiga områden.
Staten har överlåtit mer av befogenheter och makt via fördrag/traktat till EU, men staten bör även ge regionerna mer makt och öka det egna självstyret.
Därför har frågor om samverkansorgan, kommunförbund, regionförbund etcetera samt mer självstyrande regioner så kallade regionkommuner blivit aktuella. Det råder delade meningar om detta och därför är det viktigt att reda ur skillnaderna samt betydelsen med det ena och det andra.
Viktigt är att inte förväxla regionförbund med regionkommun. Det är vida skilda organ. När politiker talar om att bilda till exempel region Norrbotten syftar de i många fall till bildandet av ett regionförbund. Detta ska dock inte förväxlas med bildandet av en regionkommun, vilket jag och många med mig syftar till när vi debatterar regionfrågan.
Regionförbund Norrbotten blir inget självständigt beslutsorgan med egna exekutiva befogenheter och medel. En regionkommun med eget parlament, egen beskattningsrätt får däremot en helt annan maktstatus lagstadgad, demokratiskt förankrad etcetera. Tillräckligt stor kan regionkommunen tilldelas en kraftfull decentraliserad inrikespolitik som i dag saknas i den regionala nivån och som inte är vanlig i den politiska retoriken eller bland debattörer.
Regionkommunerna kommer i framtiden att få ett utökat bredare och djupare politisk ansvar än dagens landsting med hälso- och sjukvård. Därför förespråkar bland annat jag tillräckligt stora regionbildningar. Min vision är att decentralisera ansvar och befogenheter för inrikespolitiken till framtida regioner.
Förra generaldirektören för skatteverket Mats Sjöstrands utredning, med uppgift att föreslå den regionala fördelningen av statlig verksamhet ska vara klar i december 2012. Till hans uppdrag har tillkommit ett tilläggsdirektiv med uppgift att hitta lösningar och slutföra pågående regionbildningar. Därmed blir regionfrågan återigen aktuell för ställningstagande. Det innebär att vi i norra Sverige måste mobilisera krafter och resurser för att konstruktivt medverka i denna process.