FÖRSVARSMINISTERN påstår i en debattartikel i Kuriren den 8 oktober att vi får ett starkare svenskt försvar. Sten Tolgfors skriver tillsammans med riksdagsmannen Johan Johansson, som var en duktig officer på I 19 under den tid försvaret befann sig i sin brantaste utförsbacke.
Tolgfors insatsstyrkor är de mest påkostade, tekniskt bäst utrustade, noggrannast utvalda och utbildade små förband vi haft i Sverige på hundra år. Det vore skandal om dessa förband och enheter inte gjorde goda insatser när de uppträder utomlands.
Men vi får inte ett bra markförsvar i Sverige genom att svenska insatsstyrkor är bra på att hjälpa afghanska regeringstrupper. Vi får inte ett bra sjöförsvar i Östersjön genom att jaga pirater i Adenviken; inte ett bra luftförsvar i Sverige genom att fem Gripen-flygplan fotograferar i Libyen.
Erfarenheterna, liksom studier och försök, visar att våra insatser blir ganska verkningslösa om de inte görs tillsammans med Nato. De utgör en förstärkning till Nato, inte exempel på svensk försvarsförmåga. Så skulle det bli även om våra insatsstyrkor nödgas försvara Sverige. De skulle bara kunna förstärka Nato.
Samtidigt signalerar Barak Obama tydligt att USA i framtiden inte kan ge samma militära skydd till Europa, som hittills varit möjligt. Europas stater måste åta sig ansvaret för sitt eget försvar. Då är det inte rationellt att slösa 40 miljarder per år på att förstärka Nato med svenska insatsstyrkor. Vid försvar av Sverige skulle sådana styrkor förlora sig som droppar i havet.
Johan Johansson borde inse att det nu gäller att ta tillvara all den försvarskraft som kan fås ut i Sverige för 40 miljarder och att utbilda och utrusta vår försvarsmakt för försvarsstrid - inte för insatsstrid.
Johan Johansson har enligt Kuriren den 10 oktober med tillfredsställelse deltagit i en hemvärnsövning. Vänd upp och ned på försvarsbeslutet och låt den allmänna värnplikten ge hemvärnsbataljoner! Ur dessa kan Tolgfors sedan plocka ut friviliga, som vidareutbildas till insatsstyrkor.